Färdig giftad

Träffade ÖL den 16 juni

Hade en del frågor angående lymfarna, kan man få bort det, hur allvarligt osv.. Om det kändes som om allt vändes upp och ner när jag fick det förra besked så vände läkaren det till rätta denna gången. Han sa att det som finns i lymfarna försvinner med strålningen så att det var så många angripna var inte så allvarligt som jag trodde. Det var ju förstås inte bra för det visar på att tumören har haft möjlighet att sprida sig och det kan ju va allvarligt i sig.

Trodde att jag kanske skulle få mer än de två behandlingar de pratat om innan operatioen. När jag frågade läkaren funderade han fortfarande på vilken behandling jag skulle få men kom sedan fram till att jag skulle ha samma som innan två gånger till. För han sa att det var den bästa behandlingen och det var ju dumt att frångå något som fungerat. Däremot fick jag veta att cellgifterna inte biter riktigt lika bra på den hormonella cancern som på "icke hormonell" fast fråga mig inte hur eller varför för det kommer jag inte ihåg så här många veckor efteråt.

Ni som fick info nära inpå besöket får gärna säga till om ni tycker jag glömt något
som kan vara av intresse för alla som läser.

I onsdags gjorde jag min sista cytostatika behandling. Min mamma och Angelas dotter Elin var med mig och Milton var hos Angela. När jag legat uppkopplad till giftet en stund frågade en sköterska om jag hade tagit jordgubbar, det hade jag inte. Så då bad hon Elin följa med så kunde hon ta till sig själv oxå, när e kom tillbaka sa sköterskan "Ja, mormor får också ta". Hux flux hade jag fått en dotter på 15 år=))

Även efter dessa två behandlingar har jag fått sprutor som jag ska ta dag 4-11 efterbehandlingen och hör och häpna Mattias har fått ta dom på mig. Kanske för att det blev ett måste då syster Anna inte skulle fira midsommar på samma ställe som mig och mina sprutor..

Nu är det färdigt med cellgifter vilket innebär att en del av resan är avklarad och nu står jag på nästa hållplats och väntar. Ska bli spännande och se hur håret blir när det växer ut eller det kanske det inte är, anade ju vissa gråa i det när det kom tillbaka i operations pausen.

I morgon (tisdag 13/7) ska jag prova ut en vakumkudde inför strålbehandlingen och göra en datotommografi för att de ska veta vart jag har hjärta och lungor när de strålar. Antar att det inte är bra att skicka för djupa strålar på de områdena.

Det var lite vad som hänt sedan sist, undrar ni över något så är det bara att fråga..

Måste bara berätta att jag är så glad över vår sidovagn. Som idag när vi skulle överaska Ankan så kunde jag åka motorcykel istället för bil och ändå ha med Milton, det är helt fantastiskt=))

Ett bröst mindre

Skrivit Måndagen den 7 juni 2010

Operationen gick bra samlade dock på mig en hel del vätska i ett par veckor efter. Fick tappa bröstet två gånger, ja det var faktiskt som om det växte ut ett nytt bröst. Fick även en inflammation så det blev till att äta penicillin i 10 dagar. Såret läkte väldigt bra så det var ju skönt.

Träffade läkaren den 26 maj

Hon hade inga roliga besked att ge, hon hade fått bort 19 lymfar och alla 19 var angripna. Det fanns metastaser i hela bröster. Eftersom jag fått cytostatika innan operationen hade de svårt att göra en "rättvis bedömning" på tumören men det de fick fram av det som opererats bort var knölen 4 cm och medel aggressiv Det troliga är att den varit både större och aggressivare men jag vet inte om det har någon betydelse nu egentligen.
Det är en konstig känsla att inte veta om allt är borta eller inte, det var lättare att när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer. När jag träffat onkologen och fått behandlingen utstakad och det visade sig att jag svarade väldigt bra på den kändes det som att när bröstet väl var borta var det bara säkerhets åtgärder kvar, nu vet jag inte.
Jag grubblar inte så mycket över det men det finns ju där och vist har jag tänkt att jag kanske inte får vara med när Milton växer upp.
Jag inser att de negativa tankarna inte hjälper mig att bli frisk så därför tänker jag positivt större delen av tiden. Jag har SÅ mycket att leva för och det tänker jag göra länge.
Om jag får ha EN önskan här i livet är det att bli en gammal krut gumma=)

Nästa behandling är den 16 juni och då skall jag även träffa överläkaren på onkologen. Ska försöka uppdatera ganska nära inpå behandlingen men det är ju inte så säkert att inspirationen till att skriva infinner sig.

Natti natti

Operation tisdagen den 27 april

Då har det blivit dags att bli av med skiten och ett bröst. Träffade läkaren i tisdags och hon berättade var hon ska skära och att hon ska ta mycket mer upp under huden. Så när hon är färdig blir jag platt som ett barn som hon sa. Har svårt att föreställa mig hur det kommer att kännas att bara ha ett bröst. I och med att jag sedan den 14 januari har vetat att huden också varit angripen så har jag ju varit medveten om att hela bröstet ryker. Fast det tänkte jag nog redan när jag fick veta att jag hade cancer. Ett bröst mer eller mindre är ju inte så viktig i det stora hela bara allt slutar väl och det ska det ju göra. Kanske inte vill ha ett bröst mer skulle se konstigt ut med tre..
Läkaren jag träffade var samma som berättade för mig att jag hade cancer, när hon undresökte mig kände hon inte knölen i armhålan som i julas var ganska stor. Milton var med denna gången också och charmade personalen, även Mattias var med tror inte han charmade lika mycket.

Kändes som om jag hade mer jag skulle skriva men det hände något med kontakten till hjärnan så jag får väl skriva det en annan gång om jag får bättre kontakt.

Ni får gärna sända en tanke på tisdag att allt går så pass bra att jag får åka hem på onsdag iaf senast torsdag.

Kram

Länge sen sist..

Då har jag äntligen tagit mig i kragen, nu blir det ganska mycket att skriva igen;).
Har nu fått två behandlingar sedan jag skrev sist och har mått förhållandevis bra. Jag fick välja om jag ville opereras efter 4 behandlingar och få 2 eller 3 till efter eller om jag ville ha två till innan operationen och inga efter. När jag satt hos läkaren var det som om det blev tilt i hjärna på mig. Kan väl inte påstå att jag var beredd på att jag själv skulle välja hur det skulle se ut framöver med op. o beh. men så blev det och jag valde operation efter 4:de beh.

Angela var med mig på den tredje beh. hon hade med sig ett meddelande från sin son, säg till Veronica att när hon kommer från beh. kan hon lägga sig o vila så ska jag göra köttbullar och makaroner Blir man rörd eller.. Så när vi kom hem till Angela satte jag mig i soffan fick täcke och kudde och en kopp te i väntan på att maten skulle bli klar. Killen hade stått och trillat köttbullar och till råga på allt hade han gjort några utan lök eftersom jag och Angela inte gillar det.

Efter den 3:dje var jag trött men slapp illamåendet, tröttheten är en av andledningarna till att det inte blivit någon uppdatering. Åkte på en förkylning så jag fick ta lite extra prover som inte visade på någon infektion vilket betydde att förkylningen var virusbaserad och inget att göra något åt. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas på att den skulle gå över, Mattias var hemma från jobbet två dagar det var skönt. För bara några dagar senare fick han åka till Norge o jobba i 11 dagar med resdagar.

Denna gång blev det inte 1 spruta utan 8 tur att jag har Anna. Mattias gjorde ett tappert försök men då han inte fick in nålen på första försöket drog jag ner tröjan o sa att vi skulle åka in till Anna. Dumt när känslorna går före förståndet för det gör ju inte särskilt ont och det går ganska fort men attans så obehaglit. Jag är lite nöjd med mig själv jag kan faktiskt titta på sprutorna.

Dagarna innan det var dags för nästa behandling började jag känna mig ganska pigg.

Så kom dymmelonsdagen och det var dags för den sista behandlingen innan operationen. Jag åkte in och hämtade Tina som skulle följa med denna gång. Vi kom inte mer än ca en mil så fick vi stanna då bilen kokade, fyllde på vatten men detta hjälpte inte då bilen inte ville starta. Ringde Mattias som fick komma och skjutsa oss till jkpg då det var ganska dumt att chansa på att bilen skulle hålla till jkpg om vi lyckades få den att starta. För vi hade ju inte gott om tid kl var 9.10 innan M kom och jag skulle träffa läkaren 9.30. Straxt innan 10 var vi jkpg och jag fick träffa läkaren ganska snabbt.

Just det jag har ju gjort en mammografi till under den här perioden och enligt den är cancer sannolikt oförändrad. Kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa men något i stil med att det är lite svårt att avgöra för att jag har täta bröst vilket gör det svårt att röntga och få ett tydligt svar men att enligt den kliniska undersökningen har den halverats. Sen är det ju inte säkert att det är cancern som minskar men inflammationen och det var väl det som var syftet med cellgifter från början huvudsaken är att den inte blir större.

Nu så här nästan en vecka senare mår jag ganska bra, lite illamående och en lite konstig känsla i munnen som gör att vissa saker inte smakar som jag förväntar mig. Igår annandagpåsk sov jag nästan 3 timmar på em och gick och la mig vid ca 22, trött.se skönt att det har varit helg och att Mattias var hemma förra veckan. Idag har mamma varit här och hon stannar tills i morgon även om jag känner mig piggare är det skönt om jag är trött kan jag gå och lägga mig och så finns det någon där för Milton.

Lämna gärna ett avtryck när Du är inne och läser, det är alltid kul..

Kram

Tänk vad 6mg kan göra

Ja, det var så lite det var i sprutan jag fick och den har hjälpt för jag har haft bra värden denna gången. Fast det vore väl konstigt annars med tanke på priset, den kostade nämligen 15 000.

Har sedan sist jag skrev jobbat mina första pass i onsdags var jag på jobbet kl 8, jag skulle prata med ungdomarna på jobbet om att jag har cancer. Sedan åkte jag en sväng till Eksjö för att ta prover innan jag åkte tillbaka till jobbet vid 12 och jobbade till 23. Så har jag jobbat i helgen fast inte hela jag jobbade 10 timmar i fredags och 13 i söndags.
Så i lördags passade jag på att umgås med massa goa människor som jag träffar mer eller mindre sällan och det var så kul.

Idag har jag och Milton varit på mamma/barnträff och det är alltid lika roligt. Milton somnade i bilen hem så jag flyttade över honom till vagnen när vi kom hem. Själv tänkte jag att jag oxå skulle sova en stund men så hamnade jag här.

Jag hoppas Mattias vill ta en promenad när han kommer från jobbet för det är ju ett sådant härligt väder. Med tanke på vad ett av barnen sa på jobbet så behöver jag inte bara EN promenad. Han tyckte det såg ut som att jag skulle ha en bebis och det var lite deprimerande:(

Nu ska jag vila lite innan Milton vaknar och Mattias kommer hem...

Kram kram

Förlåååt kära vänner!!!

Veronica i ett nötskal när allt rullar på glömmer jag lätt bort att uppdatera...Sorry

Det har ju hunnit hända en del sen jag senast skrev.....

Onsdagen den 10

Fick efter frukost veta att mina värden stigit så jag kunde få antibiotika i tablettform, vilket för mig innebar utskrivning:)). Läkaren var dock inte lika övertygad om det eftersom min kära man fortfarande var sjuk, jag pratade lite med sköterskan så fick jag åka hem. Anna kom med Milton och hämtade mig det var en sån befrielse att få kliva utanför dörrarna. Tänk vad ett par dagar kan göra. Jag fick recept på tabletter jag redan hade hemma och jag skulle äta dem i två veckor, blev lite fundersam då den kvinliga läkaren sagt att jag skulle äta antibiotika tills värdet var uppe på 1,5 men doctors orders vem säger emot. Inte jag de kanske hade tvingat kvar mig då:) Fick order om att va försiktig då jag forfarande var infektionskänslig..

Fredagen den 12

Mamma kom och hämtade mig och Milton för avresa till för skelett-undersökning, skulle även ta prov för att kolla värdet på de vita rackarna. 10.20 fick jag en injektion med ett radioaktivt ämne sedan fick jag vänta i tre timmar. Under denna tiden skulle jag inte hålla Milton alltför långa stunder då jag strålade. Hade ju hoppats på att kunna hämta peruken men salongen var stängd, kunde ha ringt kvinnan som har salongen men det kändes inte så viktigt. När det var dags för undersökningen fick jag lägga mig på en brits och där skulle jag ligga tvärstill i 20 min, jag konsentrerade mig så på att vara still att jag nästan somnade. När det var klart sa sköterskan att han var nöjd och han trodde jag skulle bli det med kändes bra att gå där ifrånn med de orden. Innan vi åkte hem gick jag in på onkologavd. för att kolla om de fått svaret på blodprovet och det hade de, det hade ökat till 2,64. Då kunde jag inte låta bli att ifråga sätta vad läkaren som skrev ut mig hade sagt, fick prata med den läkaren jag haft kontakt med innan inläggningen och hon försökte ringa men fick inte tag på läkaren. Hon höll med om att det verkade konstigt att jag skulle äta antibiotika då jag inte hade någon infektion i kroppen men hon kunde inte gå emot hans ordination. Underbara som de är lovar hon att försöka få tag på honom under em och återkomma till mig. Denna helg ska tillbringas med familjen så jag åker med mamma hem. Vid sex tiden ringde läkaren och talade om att jag inte behövde forsätta med antibiotikan

Onsdagen den 17 Dags för andra behandlingen

När jag vaknade och skulle ta mina cortisontabletter som jag ska ta dagen innan, samma dag och dagen efter behandling slog det mig att jag glömde det igår. Jag ringde till onkologen och fick bekräftat det jag trodde, behandlingen blev framflyttad en dag. Vilket innebar att mamma hade tagit ledigt från jobbet i onödan så jag ringde Anna och kollade om hon kunde följa med mig på torsdagen och det kunde hon. Jag antar att ni som känner mig inte är så förvånade, jag blev det inte.;))

Torsdagen den 18

Innan behandlingen var det ett läkarbesök och jag anmälde mig på plan 4 som de sagt, kvinnan där sa att jag skulle till plan 5 så dit gick vi. Vi hängde av oss och pratade sedan med en sköterska som sa att jag skulle träffa läkaren på plan 4 innan. Hon följde med oss ner och talade om för läkaren att jag satt i väntrummet:)

Läkaren ville veta lite om hur jag mått sedan den förra behandlingen och om jag hade några frågor. Jag ville ju givetvis veta vad vävnadsprovet och skelett-undersökningen hade visat. Skelett-undersökningen var som datotommografin helt tillfredsställande alltså ingen spridning. Vad beträffar vävnadsprovet fick de för lite material denna gång också så de kan inte avgöra vad det är för cancer de vet att den är hormonbaserad, att den livnär sig på hormoner.
Nu misstänker de att den är lobulär och den är inte inflamatorisk fast den är inflammerad Det är lite speciellt som läkaren sa.... Detta gör mig inget klokare men inte heller mer förvirrad, jag har stor tillit att de gör det som är bäst för mig utifrån vad de vet.
Eftersom det var en läkare jag inte träffat innan kunde han ju bara gå på de tidigare utlåtanden om knölarnas vara eller icke vara... Enligt vad han läst och vad han kände när han gjorde undersökningen tyckte han att både knölen i bröstet och lymfan hade minskat. Med tanke på att de vita blodkropparna sjönk så mycket är det ofta ett gott tecken för cellgifternas inverkan på cancern.

Efter besöket hos läkaren skulle jag få vänta en timma innan de kunde börja med behandlingen eftersom gifterna måste blandas till. Vi passade på att äta och tänkte göra ett nytt försök med peruken. Salongen var även denna dag stängd men nu ringde jag och fick tag på kvinnan som kunde komma förbi salongen. Hon kunde vara där vid halv ett och 12.20 skulle jag få behandling så det var ju bara att förklara läget för sköterskorna och fråga om det var ok att de satte igång lite senare.
Självklart, säger tre leende sköterskor, ska du fixa det innan kom när du är färdig.... På vägen tillbaka till de andra kunde jag inte låta blir att studsa fram av lycka, snacka om människor på rätt plats:))

Jag fick min peruk men det känns konstigt, vet inte om jag kommer använda den men det får väl tiden utvisa..

Det tog sin lilla tid att komma igång med behandlingen så när det var dags att åka hem hade vi spenderat ca 7 timmar på sjukhuset. För att motverka så att de vita blodkropparna inte sjunker så mycket som sist fick jag med mig en spruta hem som jag skulle ta 24-48 timmar efter behandlingen. Jag är tacksam över att Anna var med och att hon inte har några problem med sprutor så de fick visa henne hur de skulle gå till.

Fredagen den 19

Var inne i stan och lunschade men kände att det var vad jag klarade av, var väldigt trött både efter behandlingen och att Milton inte sov som jag ville. Så när jag och Milton kom hem var det sängen som gällde för mig. Senare på kvällen kom Anna med familj jag fick sprutan och så här i efterhand kan jag ju undra varför jag är så orolig...

Denna gång har jag varit tröttare och mådde även illa fredag och halva lördagen. På tal om illamående så är det ju en himla tur att jag inte är med i någon studie som det var tänkt från början. Jag får ju en illamående dagbok som jag ska fylla i och den förra fyllde jag i mer än halva samma dag jag träffade läkaren och fick min andra behandling...

Är piggare idag och har orkat vara social, sen är det ju lite provtagningar fram till nästa behandling den 11 mars och den här gången SKA jag inte glömma mina betapredd dagern innan. Händer inget drastiskt och akut så kanske jag inte skriver på ett tag men vem vet...

För mig är det nog God natt nu..... KRAM

En dag närmare hemkomst

Tog nytt prov vid sjutiden idag på morgonen men när läkaren var här halv nio så hade de inte fått något svar. Fick lite tydligare besked om vad som gäller för att jag ska få åka hem och hur det ska se ut när jag kommer hem. Värdet på de vita blodkropparna ska vara 0,5för att jag ska kunna sluta med antibiotikan intravenöst och gå över på tabletter sedan ska jag äta tabletter tills värdet är uppe på 1,5. Läkaren på onkologen hade sagt att han trodde att jag kanske kunde åka hem på onsdag så jag frågade hur känslig jag är den närmsta tiden eller om jag kanske kunde jobba till helgen:) det kunde jag inte. Jag ska inte gå på café eller i stora affärer, jag ska inte ha massa folk hemma men jag får träffa några i taget.

Sedan berättade hon lite mer om vad hon sett på röntgenbilderna, det syntes inget i buk och bröstkorg och den ena svullnaden i armhåla som syntes är svår att säga vad det är. Det kan vara en inflamation, levrat blod eller cancer det visar sig när de opererar.

När det är dags för fm dosen har de fått svar på proverna och värdet hade stigit till 0,23 så det är ju en bit på väg.



M är fortfarande förkyld så han kunde inte komma med mitt lilla hjärta men som tur är har vi många underbara vänner och en av dom kunde följa med lillkillen hit. Jag blir så glad av hans närvaro att allt annat blir som bort blåst. Tjejen som var med hade en annan vän här på sjukhuset så hon passade på att träffa henne oxå. Tyvärr går tiden alldeles för fort när jag inte är själv, vill ju bara ha kvar honom här men det är ju inte så roligt för honom.

Det bev någon miss här idag så em dosen blev två timmar sen men jag tycker det är ganska bra för då får jag nästa doser vid 24 och 06 istället för 22 och 04. Idag har jag börjat tappa håret så det blir ju spännande att se hur det är i morgon.