Nu har de tankat i mig två påsar gift och jag mår bra. Idag har jag varit me lillplutten på BVC-träff på bibliotek det var jätte mysigt. Igår var jag för trött för att skriva, det är som A säger de sprutar ut lite narkos i ventilationen på sjukhuset. Nu ska dricka lite kaffe med min kära vän som åkt med mig fram och tillbaka till jkpg, suttit innanför de fyra väggarna. Som vanligt skriver jag mer en annan gång men nu vet ni att jsg mår bra.
Tack för era inlägg, alla tankar och kramar
torsdag 28 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Utkast
Tänkte att jag ska börja blogga nu när Cancern fått ett fäste i mitt bröst och det finns många i min omgivning som tänker på mig, undrar hur det går och gärna vill höra så fort det sker en förändring. Det känns skönt att veta att så många bryr sig men hur gärna jag än skulle vilja så hinner jag inte ringa alla.
Så här började det hela............
En kväll i tunnelbanan, nä det var det ju inte men det är en bra låt:)
Någon gång under sensommaren/hösten kände jag en knöl i mitt vänstra bröst och hann tänka tanken undra om det kan va cancer men lika snabbt var den tanken borta eftersom jag ammade. Jag hade då ammat i ca 4 mån, min lilla älskling var inte så förtjust i det bröstet så han ammade väldigt sällan på den sidan. Detta gjorde att jag fler med mig trodde knölen hade med det att göra. Sedan gick det någon månad (tror jag, har ganska dålig tidsuppfattning.) så upptäckte jag att bröstet hade en lite annan form.
När jag i slutet av november var hemma hos en av mina närmaste vänner som ganska nyligen hade opererats för att hon har bröstcancer. Jag visade mitt bröst och frågade hur hon hade vetat att det var cancer, jag har ju lite knölar i brösten jämt. När hon såg det och sedan läste lite information om symtomen så bad hon mig att söka för det. I den vevan skulle jag till BVC som håller till på samma ställe som vårdcentralen och betällde då en tid och fick det dan efter. Ni ska veta vilket de flesta av er gör att jag sökta för jag viste att min kära vän skulle tjata på mig annars och det skulle hon slippa.
Den 25 nov träffade jag läkaren på vårdcentralen som skickade en remiss till mammografin och en till bröstnheten.
Den 16 dec ringde de från mammografin och hade tid till mig den 17 nov. När jag kom hem från mammografin hade jag fått en tid till bröstenheten den 7 januari.
Den 21 dec ringde en mycket trevlig kvinna från bröstenheten ,när jag var på väg för att träffa familjen för att fira jul,och talade om att de kollade över sina luckor och ringde till de som hade tider långt fram för att höra om vi kunde komma tidigare. Jag kunde få en tid kl 12.00 den 22 dec och den tog jag ju. Jag och sonen sov över hos min mamma och min sambo åkte hem för han skulle jobba.
Den 22 åkte jag med lillkillen för att träffa läkaren åkte själv eftesom det var på vägen hem och jag bra trodde det var ytterligare en undersökning. Jag tackar min lyckliga stjärna att min lille älskling är tillfreds med att leka lite själv han fick vara på golvet och gymnastisera under tiden läkaren undersökte bröstet. Han blev dock lite ledsen är läkaren tuchade hans fingrar med sin rullande pall. Hon (läkaren) talade om för mig att jag har bröst cancer och att det måste gjöras en biopsi och att hon skulle gå och förbereda för det. Hon undrade var min sambo var och tyckte att han skulle komma. Hon tittade på mig och sa "jag tor du är en stark person men det finns en gräns för vad vi klarar av" tråkiga besked, taskigt väglag och en liten i bilen. Jag ringde M som åkte så fort han kunde med tanken " vad är sannolikheten" två i detta fall unga vänner som drabbas samtidigt. Läkaren tog tre prover, 2 i knölen i bröstet och 1 i armhålan.
Med tanke på alla helgdagar som stod för grinden så skulle svaren på biopsin gå direkt till onkologen för att spara tid. Hon sa att om det hade varit en vanlig vecka hade jag fått en tid till henne veckan efter för att få reda på svaret. Så jag som är lite naiv trodde att jg skulle få höra något innan nyår så var inte fallet.
När vi den 10 jan kom hem efter våran tredje jul och vårat andra nyår:) låg det ett brev med en tid till onkologen den 14 jan. Det var skönt att slippa vänta och att ha något att säga till alla nära och kära som väntat lika mycket ellerkanske mer.
Den 14 jan åkte jag och sambon för att träffa läkaren på onkologen. Han talade o att min läkare tyvärr hade rätt i sina farhågor att det krävs cytostatika innan det går att opererar bort. Det positiva är att den inte är inflamatorisk men det blir doch samma behandling. Denna läkare skickar en remis för inläggning av venport och vill att jag ska ringa så fort jag fått den tiden för han vill att behandlingarna kommer igång så fort som möjligt. Han tänker extra insätta mig för han tycker att jag har väntat minst 1 vecka för länge på grund av alla helger som varit. Enligt mammogrfin är knölen 2 cm ( men sannolikt större) det går inte riktigt avgöra då det inte finns nägra tydliga konturer, har inte nämt det me kölen jag kan greppa är 8-10 cm. Jag fick även veta att lymfan är angripen och läkaren bekräftade det jag känt en knöl till. Jag har även vid detta tillfälle en fruktansvärd klåda och detta pga att även huden är angripen.
Den 19 tar jag blodprover för att den 20 sätta in venporten läkaren på bröstenheten ska även ta en större bit för att kunn analysera vilken typ av cancer det är så jag får rätt behandling.
När jag fick tiden och ringde onkologen sa de att det inte fanns tider före den 1 februari.
Den 21 ringer min läkare och talar om att på måndag de 25 har jag tid för information och inläggning inför behandling den 26.
Den 25 kom mamma på morgonen för att vara barnvakt, jag och M åkte lite tidigare så vi skulle hinna med lunch innan sjukhusvistelsen (har ju gjort den tabben innan o attans vad hungrig jag blev) eftersom ingen av hade en aning om hur lång dagen skulle bli. Jag blev tilldelad en säng, det kollades blodtyck, feber m.m. vi fick info från en sköterska fick även veta att om jag ville kunde jag få permision, träffade en läkare blev grundligt undersökt hon hittade ytterligare en förändring vid nyckelbenet, jag hade även en reflex i foten som man normalt inte har så hon tyckte att jag skulle göra en huvudröntgen. Hon ville dock konsultera en annan läkare innan hon fattade något beslut. När hon kon tillbaka sa hon att vi skulle vänta med röntgen och att de fått svaret på den sista biopsin. Hon han knappt börja informerar innan den andra läkaren kom in vi fick då veta att biopsin var obrukbar då de fått ut för få aggresiva celler. Så det går inte annalysera provet utan jag är tvungen att göra en ny innan de kan börja förgifta mig.
To be continnued.........
Kommer säkert att ändra i detta inlägg när jag har lite mer ordning i huvudet det kanske är bra med en röntgen........undra om de kan se oredan;)
När titeln är någon annan än utkast är detta inlägg färdig redigerat
Kram
Så här började det hela............
En kväll i tunnelbanan, nä det var det ju inte men det är en bra låt:)
Någon gång under sensommaren/hösten kände jag en knöl i mitt vänstra bröst och hann tänka tanken undra om det kan va cancer men lika snabbt var den tanken borta eftersom jag ammade. Jag hade då ammat i ca 4 mån, min lilla älskling var inte så förtjust i det bröstet så han ammade väldigt sällan på den sidan. Detta gjorde att jag fler med mig trodde knölen hade med det att göra. Sedan gick det någon månad (tror jag, har ganska dålig tidsuppfattning.) så upptäckte jag att bröstet hade en lite annan form.
När jag i slutet av november var hemma hos en av mina närmaste vänner som ganska nyligen hade opererats för att hon har bröstcancer. Jag visade mitt bröst och frågade hur hon hade vetat att det var cancer, jag har ju lite knölar i brösten jämt. När hon såg det och sedan läste lite information om symtomen så bad hon mig att söka för det. I den vevan skulle jag till BVC som håller till på samma ställe som vårdcentralen och betällde då en tid och fick det dan efter. Ni ska veta vilket de flesta av er gör att jag sökta för jag viste att min kära vän skulle tjata på mig annars och det skulle hon slippa.
Den 25 nov träffade jag läkaren på vårdcentralen som skickade en remiss till mammografin och en till bröstnheten.
Den 16 dec ringde de från mammografin och hade tid till mig den 17 nov. När jag kom hem från mammografin hade jag fått en tid till bröstenheten den 7 januari.
Den 21 dec ringde en mycket trevlig kvinna från bröstenheten ,när jag var på väg för att träffa familjen för att fira jul,och talade om att de kollade över sina luckor och ringde till de som hade tider långt fram för att höra om vi kunde komma tidigare. Jag kunde få en tid kl 12.00 den 22 dec och den tog jag ju. Jag och sonen sov över hos min mamma och min sambo åkte hem för han skulle jobba.
Den 22 åkte jag med lillkillen för att träffa läkaren åkte själv eftesom det var på vägen hem och jag bra trodde det var ytterligare en undersökning. Jag tackar min lyckliga stjärna att min lille älskling är tillfreds med att leka lite själv han fick vara på golvet och gymnastisera under tiden läkaren undersökte bröstet. Han blev dock lite ledsen är läkaren tuchade hans fingrar med sin rullande pall. Hon (läkaren) talade om för mig att jag har bröst cancer och att det måste gjöras en biopsi och att hon skulle gå och förbereda för det. Hon undrade var min sambo var och tyckte att han skulle komma. Hon tittade på mig och sa "jag tor du är en stark person men det finns en gräns för vad vi klarar av" tråkiga besked, taskigt väglag och en liten i bilen. Jag ringde M som åkte så fort han kunde med tanken " vad är sannolikheten" två i detta fall unga vänner som drabbas samtidigt. Läkaren tog tre prover, 2 i knölen i bröstet och 1 i armhålan.
Med tanke på alla helgdagar som stod för grinden så skulle svaren på biopsin gå direkt till onkologen för att spara tid. Hon sa att om det hade varit en vanlig vecka hade jag fått en tid till henne veckan efter för att få reda på svaret. Så jag som är lite naiv trodde att jg skulle få höra något innan nyår så var inte fallet.
När vi den 10 jan kom hem efter våran tredje jul och vårat andra nyår:) låg det ett brev med en tid till onkologen den 14 jan. Det var skönt att slippa vänta och att ha något att säga till alla nära och kära som väntat lika mycket ellerkanske mer.
Den 14 jan åkte jag och sambon för att träffa läkaren på onkologen. Han talade o att min läkare tyvärr hade rätt i sina farhågor att det krävs cytostatika innan det går att opererar bort. Det positiva är att den inte är inflamatorisk men det blir doch samma behandling. Denna läkare skickar en remis för inläggning av venport och vill att jag ska ringa så fort jag fått den tiden för han vill att behandlingarna kommer igång så fort som möjligt. Han tänker extra insätta mig för han tycker att jag har väntat minst 1 vecka för länge på grund av alla helger som varit. Enligt mammogrfin är knölen 2 cm ( men sannolikt större) det går inte riktigt avgöra då det inte finns nägra tydliga konturer, har inte nämt det me kölen jag kan greppa är 8-10 cm. Jag fick även veta att lymfan är angripen och läkaren bekräftade det jag känt en knöl till. Jag har även vid detta tillfälle en fruktansvärd klåda och detta pga att även huden är angripen.
Den 19 tar jag blodprover för att den 20 sätta in venporten läkaren på bröstenheten ska även ta en större bit för att kunn analysera vilken typ av cancer det är så jag får rätt behandling.
När jag fick tiden och ringde onkologen sa de att det inte fanns tider före den 1 februari.
Den 21 ringer min läkare och talar om att på måndag de 25 har jag tid för information och inläggning inför behandling den 26.
Den 25 kom mamma på morgonen för att vara barnvakt, jag och M åkte lite tidigare så vi skulle hinna med lunch innan sjukhusvistelsen (har ju gjort den tabben innan o attans vad hungrig jag blev) eftersom ingen av hade en aning om hur lång dagen skulle bli. Jag blev tilldelad en säng, det kollades blodtyck, feber m.m. vi fick info från en sköterska fick även veta att om jag ville kunde jag få permision, träffade en läkare blev grundligt undersökt hon hittade ytterligare en förändring vid nyckelbenet, jag hade även en reflex i foten som man normalt inte har så hon tyckte att jag skulle göra en huvudröntgen. Hon ville dock konsultera en annan läkare innan hon fattade något beslut. När hon kon tillbaka sa hon att vi skulle vänta med röntgen och att de fått svaret på den sista biopsin. Hon han knappt börja informerar innan den andra läkaren kom in vi fick då veta att biopsin var obrukbar då de fått ut för få aggresiva celler. Så det går inte annalysera provet utan jag är tvungen att göra en ny innan de kan börja förgifta mig.
To be continnued.........
Kommer säkert att ändra i detta inlägg när jag har lite mer ordning i huvudet det kanske är bra med en röntgen........undra om de kan se oredan;)
När titeln är någon annan än utkast är detta inlägg färdig redigerat
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)