Träffade ÖL den 16 juni
Hade en del frågor angående lymfarna, kan man få bort det, hur allvarligt osv.. Om det kändes som om allt vändes upp och ner när jag fick det förra besked så vände läkaren det till rätta denna gången. Han sa att det som finns i lymfarna försvinner med strålningen så att det var så många angripna var inte så allvarligt som jag trodde. Det var ju förstås inte bra för det visar på att tumören har haft möjlighet att sprida sig och det kan ju va allvarligt i sig.
Trodde att jag kanske skulle få mer än de två behandlingar de pratat om innan operatioen. När jag frågade läkaren funderade han fortfarande på vilken behandling jag skulle få men kom sedan fram till att jag skulle ha samma som innan två gånger till. För han sa att det var den bästa behandlingen och det var ju dumt att frångå något som fungerat. Däremot fick jag veta att cellgifterna inte biter riktigt lika bra på den hormonella cancern som på "icke hormonell" fast fråga mig inte hur eller varför för det kommer jag inte ihåg så här många veckor efteråt.
Ni som fick info nära inpå besöket får gärna säga till om ni tycker jag glömt något
som kan vara av intresse för alla som läser.
I onsdags gjorde jag min sista cytostatika behandling. Min mamma och Angelas dotter Elin var med mig och Milton var hos Angela. När jag legat uppkopplad till giftet en stund frågade en sköterska om jag hade tagit jordgubbar, det hade jag inte. Så då bad hon Elin följa med så kunde hon ta till sig själv oxå, när e kom tillbaka sa sköterskan "Ja, mormor får också ta". Hux flux hade jag fått en dotter på 15 år=))
Även efter dessa två behandlingar har jag fått sprutor som jag ska ta dag 4-11 efterbehandlingen och hör och häpna Mattias har fått ta dom på mig. Kanske för att det blev ett måste då syster Anna inte skulle fira midsommar på samma ställe som mig och mina sprutor..
Nu är det färdigt med cellgifter vilket innebär att en del av resan är avklarad och nu står jag på nästa hållplats och väntar. Ska bli spännande och se hur håret blir när det växer ut eller det kanske det inte är, anade ju vissa gråa i det när det kom tillbaka i operations pausen.
I morgon (tisdag 13/7) ska jag prova ut en vakumkudde inför strålbehandlingen och göra en datotommografi för att de ska veta vart jag har hjärta och lungor när de strålar. Antar att det inte är bra att skicka för djupa strålar på de områdena.
Det var lite vad som hänt sedan sist, undrar ni över något så är det bara att fråga..
Måste bara berätta att jag är så glad över vår sidovagn. Som idag när vi skulle överaska Ankan så kunde jag åka motorcykel istället för bil och ändå ha med Milton, det är helt fantastiskt=))
måndag 12 juli 2010
fredag 30 april 2010
Ett bröst mindre
Skrivit Måndagen den 7 juni 2010
Operationen gick bra samlade dock på mig en hel del vätska i ett par veckor efter. Fick tappa bröstet två gånger, ja det var faktiskt som om det växte ut ett nytt bröst. Fick även en inflammation så det blev till att äta penicillin i 10 dagar. Såret läkte väldigt bra så det var ju skönt.
Träffade läkaren den 26 maj
Hon hade inga roliga besked att ge, hon hade fått bort 19 lymfar och alla 19 var angripna. Det fanns metastaser i hela bröster. Eftersom jag fått cytostatika innan operationen hade de svårt att göra en "rättvis bedömning" på tumören men det de fick fram av det som opererats bort var knölen 4 cm och medel aggressiv Det troliga är att den varit både större och aggressivare men jag vet inte om det har någon betydelse nu egentligen.
Det är en konstig känsla att inte veta om allt är borta eller inte, det var lättare att när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer. När jag träffat onkologen och fått behandlingen utstakad och det visade sig att jag svarade väldigt bra på den kändes det som att när bröstet väl var borta var det bara säkerhets åtgärder kvar, nu vet jag inte.
Jag grubblar inte så mycket över det men det finns ju där och vist har jag tänkt att jag kanske inte får vara med när Milton växer upp.
Jag inser att de negativa tankarna inte hjälper mig att bli frisk så därför tänker jag positivt större delen av tiden. Jag har SÅ mycket att leva för och det tänker jag göra länge.
Om jag får ha EN önskan här i livet är det att bli en gammal krut gumma=)
Nästa behandling är den 16 juni och då skall jag även träffa överläkaren på onkologen. Ska försöka uppdatera ganska nära inpå behandlingen men det är ju inte så säkert att inspirationen till att skriva infinner sig.
Natti natti
Operationen gick bra samlade dock på mig en hel del vätska i ett par veckor efter. Fick tappa bröstet två gånger, ja det var faktiskt som om det växte ut ett nytt bröst. Fick även en inflammation så det blev till att äta penicillin i 10 dagar. Såret läkte väldigt bra så det var ju skönt.
Träffade läkaren den 26 maj
Hon hade inga roliga besked att ge, hon hade fått bort 19 lymfar och alla 19 var angripna. Det fanns metastaser i hela bröster. Eftersom jag fått cytostatika innan operationen hade de svårt att göra en "rättvis bedömning" på tumören men det de fick fram av det som opererats bort var knölen 4 cm och medel aggressiv Det troliga är att den varit både större och aggressivare men jag vet inte om det har någon betydelse nu egentligen.
Det är en konstig känsla att inte veta om allt är borta eller inte, det var lättare att när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer. När jag träffat onkologen och fått behandlingen utstakad och det visade sig att jag svarade väldigt bra på den kändes det som att när bröstet väl var borta var det bara säkerhets åtgärder kvar, nu vet jag inte.
Jag grubblar inte så mycket över det men det finns ju där och vist har jag tänkt att jag kanske inte får vara med när Milton växer upp.
Jag inser att de negativa tankarna inte hjälper mig att bli frisk så därför tänker jag positivt större delen av tiden. Jag har SÅ mycket att leva för och det tänker jag göra länge.
Om jag får ha EN önskan här i livet är det att bli en gammal krut gumma=)
Nästa behandling är den 16 juni och då skall jag även träffa överläkaren på onkologen. Ska försöka uppdatera ganska nära inpå behandlingen men det är ju inte så säkert att inspirationen till att skriva infinner sig.
Natti natti
torsdag 22 april 2010
Operation tisdagen den 27 april
Då har det blivit dags att bli av med skiten och ett bröst. Träffade läkaren i tisdags och hon berättade var hon ska skära och att hon ska ta mycket mer upp under huden. Så när hon är färdig blir jag platt som ett barn som hon sa. Har svårt att föreställa mig hur det kommer att kännas att bara ha ett bröst. I och med att jag sedan den 14 januari har vetat att huden också varit angripen så har jag ju varit medveten om att hela bröstet ryker. Fast det tänkte jag nog redan när jag fick veta att jag hade cancer. Ett bröst mer eller mindre är ju inte så viktig i det stora hela bara allt slutar väl och det ska det ju göra. Kanske inte vill ha ett bröst mer skulle se konstigt ut med tre..
Läkaren jag träffade var samma som berättade för mig att jag hade cancer, när hon undresökte mig kände hon inte knölen i armhålan som i julas var ganska stor. Milton var med denna gången också och charmade personalen, även Mattias var med tror inte han charmade lika mycket.
Kändes som om jag hade mer jag skulle skriva men det hände något med kontakten till hjärnan så jag får väl skriva det en annan gång om jag får bättre kontakt.
Ni får gärna sända en tanke på tisdag att allt går så pass bra att jag får åka hem på onsdag iaf senast torsdag.
Kram
Läkaren jag träffade var samma som berättade för mig att jag hade cancer, när hon undresökte mig kände hon inte knölen i armhålan som i julas var ganska stor. Milton var med denna gången också och charmade personalen, även Mattias var med tror inte han charmade lika mycket.
Kändes som om jag hade mer jag skulle skriva men det hände något med kontakten till hjärnan så jag får väl skriva det en annan gång om jag får bättre kontakt.
Ni får gärna sända en tanke på tisdag att allt går så pass bra att jag får åka hem på onsdag iaf senast torsdag.
Kram
tisdag 6 april 2010
Länge sen sist..
Då har jag äntligen tagit mig i kragen, nu blir det ganska mycket att skriva igen;).
Har nu fått två behandlingar sedan jag skrev sist och har mått förhållandevis bra. Jag fick välja om jag ville opereras efter 4 behandlingar och få 2 eller 3 till efter eller om jag ville ha två till innan operationen och inga efter. När jag satt hos läkaren var det som om det blev tilt i hjärna på mig. Kan väl inte påstå att jag var beredd på att jag själv skulle välja hur det skulle se ut framöver med op. o beh. men så blev det och jag valde operation efter 4:de beh.
Angela var med mig på den tredje beh. hon hade med sig ett meddelande från sin son, säg till Veronica att när hon kommer från beh. kan hon lägga sig o vila så ska jag göra köttbullar och makaroner Blir man rörd eller.. Så när vi kom hem till Angela satte jag mig i soffan fick täcke och kudde och en kopp te i väntan på att maten skulle bli klar. Killen hade stått och trillat köttbullar och till råga på allt hade han gjort några utan lök eftersom jag och Angela inte gillar det.
Efter den 3:dje var jag trött men slapp illamåendet, tröttheten är en av andledningarna till att det inte blivit någon uppdatering. Åkte på en förkylning så jag fick ta lite extra prover som inte visade på någon infektion vilket betydde att förkylningen var virusbaserad och inget att göra något åt. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas på att den skulle gå över, Mattias var hemma från jobbet två dagar det var skönt. För bara några dagar senare fick han åka till Norge o jobba i 11 dagar med resdagar.
Denna gång blev det inte 1 spruta utan 8 tur att jag har Anna. Mattias gjorde ett tappert försök men då han inte fick in nålen på första försöket drog jag ner tröjan o sa att vi skulle åka in till Anna. Dumt när känslorna går före förståndet för det gör ju inte särskilt ont och det går ganska fort men attans så obehaglit. Jag är lite nöjd med mig själv jag kan faktiskt titta på sprutorna.
Dagarna innan det var dags för nästa behandling började jag känna mig ganska pigg.
Så kom dymmelonsdagen och det var dags för den sista behandlingen innan operationen. Jag åkte in och hämtade Tina som skulle följa med denna gång. Vi kom inte mer än ca en mil så fick vi stanna då bilen kokade, fyllde på vatten men detta hjälpte inte då bilen inte ville starta. Ringde Mattias som fick komma och skjutsa oss till jkpg då det var ganska dumt att chansa på att bilen skulle hålla till jkpg om vi lyckades få den att starta. För vi hade ju inte gott om tid kl var 9.10 innan M kom och jag skulle träffa läkaren 9.30. Straxt innan 10 var vi jkpg och jag fick träffa läkaren ganska snabbt.
Just det jag har ju gjort en mammografi till under den här perioden och enligt den är cancer sannolikt oförändrad. Kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa men något i stil med att det är lite svårt att avgöra för att jag har täta bröst vilket gör det svårt att röntga och få ett tydligt svar men att enligt den kliniska undersökningen har den halverats. Sen är det ju inte säkert att det är cancern som minskar men inflammationen och det var väl det som var syftet med cellgifter från början huvudsaken är att den inte blir större.
Nu så här nästan en vecka senare mår jag ganska bra, lite illamående och en lite konstig känsla i munnen som gör att vissa saker inte smakar som jag förväntar mig. Igår annandagpåsk sov jag nästan 3 timmar på em och gick och la mig vid ca 22, trött.se skönt att det har varit helg och att Mattias var hemma förra veckan. Idag har mamma varit här och hon stannar tills i morgon även om jag känner mig piggare är det skönt om jag är trött kan jag gå och lägga mig och så finns det någon där för Milton.
Lämna gärna ett avtryck när Du är inne och läser, det är alltid kul..
Kram
Har nu fått två behandlingar sedan jag skrev sist och har mått förhållandevis bra. Jag fick välja om jag ville opereras efter 4 behandlingar och få 2 eller 3 till efter eller om jag ville ha två till innan operationen och inga efter. När jag satt hos läkaren var det som om det blev tilt i hjärna på mig. Kan väl inte påstå att jag var beredd på att jag själv skulle välja hur det skulle se ut framöver med op. o beh. men så blev det och jag valde operation efter 4:de beh.
Angela var med mig på den tredje beh. hon hade med sig ett meddelande från sin son, säg till Veronica att när hon kommer från beh. kan hon lägga sig o vila så ska jag göra köttbullar och makaroner Blir man rörd eller.. Så när vi kom hem till Angela satte jag mig i soffan fick täcke och kudde och en kopp te i väntan på att maten skulle bli klar. Killen hade stått och trillat köttbullar och till råga på allt hade han gjort några utan lök eftersom jag och Angela inte gillar det.
Efter den 3:dje var jag trött men slapp illamåendet, tröttheten är en av andledningarna till att det inte blivit någon uppdatering. Åkte på en förkylning så jag fick ta lite extra prover som inte visade på någon infektion vilket betydde att förkylningen var virusbaserad och inget att göra något åt. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas på att den skulle gå över, Mattias var hemma från jobbet två dagar det var skönt. För bara några dagar senare fick han åka till Norge o jobba i 11 dagar med resdagar.
Denna gång blev det inte 1 spruta utan 8 tur att jag har Anna. Mattias gjorde ett tappert försök men då han inte fick in nålen på första försöket drog jag ner tröjan o sa att vi skulle åka in till Anna. Dumt när känslorna går före förståndet för det gör ju inte särskilt ont och det går ganska fort men attans så obehaglit. Jag är lite nöjd med mig själv jag kan faktiskt titta på sprutorna.
Dagarna innan det var dags för nästa behandling började jag känna mig ganska pigg.
Så kom dymmelonsdagen och det var dags för den sista behandlingen innan operationen. Jag åkte in och hämtade Tina som skulle följa med denna gång. Vi kom inte mer än ca en mil så fick vi stanna då bilen kokade, fyllde på vatten men detta hjälpte inte då bilen inte ville starta. Ringde Mattias som fick komma och skjutsa oss till jkpg då det var ganska dumt att chansa på att bilen skulle hålla till jkpg om vi lyckades få den att starta. För vi hade ju inte gott om tid kl var 9.10 innan M kom och jag skulle träffa läkaren 9.30. Straxt innan 10 var vi jkpg och jag fick träffa läkaren ganska snabbt.
Just det jag har ju gjort en mammografi till under den här perioden och enligt den är cancer sannolikt oförändrad. Kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa men något i stil med att det är lite svårt att avgöra för att jag har täta bröst vilket gör det svårt att röntga och få ett tydligt svar men att enligt den kliniska undersökningen har den halverats. Sen är det ju inte säkert att det är cancern som minskar men inflammationen och det var väl det som var syftet med cellgifter från början huvudsaken är att den inte blir större.
Nu så här nästan en vecka senare mår jag ganska bra, lite illamående och en lite konstig känsla i munnen som gör att vissa saker inte smakar som jag förväntar mig. Igår annandagpåsk sov jag nästan 3 timmar på em och gick och la mig vid ca 22, trött.se skönt att det har varit helg och att Mattias var hemma förra veckan. Idag har mamma varit här och hon stannar tills i morgon även om jag känner mig piggare är det skönt om jag är trött kan jag gå och lägga mig och så finns det någon där för Milton.
Lämna gärna ett avtryck när Du är inne och läser, det är alltid kul..
Kram
måndag 8 mars 2010
Tänk vad 6mg kan göra
Ja, det var så lite det var i sprutan jag fick och den har hjälpt för jag har haft bra värden denna gången. Fast det vore väl konstigt annars med tanke på priset, den kostade nämligen 15 000.
Har sedan sist jag skrev jobbat mina första pass i onsdags var jag på jobbet kl 8, jag skulle prata med ungdomarna på jobbet om att jag har cancer. Sedan åkte jag en sväng till Eksjö för att ta prover innan jag åkte tillbaka till jobbet vid 12 och jobbade till 23. Så har jag jobbat i helgen fast inte hela jag jobbade 10 timmar i fredags och 13 i söndags.
Så i lördags passade jag på att umgås med massa goa människor som jag träffar mer eller mindre sällan och det var så kul.
Idag har jag och Milton varit på mamma/barnträff och det är alltid lika roligt. Milton somnade i bilen hem så jag flyttade över honom till vagnen när vi kom hem. Själv tänkte jag att jag oxå skulle sova en stund men så hamnade jag här.
Jag hoppas Mattias vill ta en promenad när han kommer från jobbet för det är ju ett sådant härligt väder. Med tanke på vad ett av barnen sa på jobbet så behöver jag inte bara EN promenad. Han tyckte det såg ut som att jag skulle ha en bebis och det var lite deprimerande:(
Nu ska jag vila lite innan Milton vaknar och Mattias kommer hem...
Kram kram
Har sedan sist jag skrev jobbat mina första pass i onsdags var jag på jobbet kl 8, jag skulle prata med ungdomarna på jobbet om att jag har cancer. Sedan åkte jag en sväng till Eksjö för att ta prover innan jag åkte tillbaka till jobbet vid 12 och jobbade till 23. Så har jag jobbat i helgen fast inte hela jag jobbade 10 timmar i fredags och 13 i söndags.
Så i lördags passade jag på att umgås med massa goa människor som jag träffar mer eller mindre sällan och det var så kul.
Idag har jag och Milton varit på mamma/barnträff och det är alltid lika roligt. Milton somnade i bilen hem så jag flyttade över honom till vagnen när vi kom hem. Själv tänkte jag att jag oxå skulle sova en stund men så hamnade jag här.
Jag hoppas Mattias vill ta en promenad när han kommer från jobbet för det är ju ett sådant härligt väder. Med tanke på vad ett av barnen sa på jobbet så behöver jag inte bara EN promenad. Han tyckte det såg ut som att jag skulle ha en bebis och det var lite deprimerande:(
Nu ska jag vila lite innan Milton vaknar och Mattias kommer hem...
Kram kram
måndag 22 februari 2010
Förlåååt kära vänner!!!
Veronica i ett nötskal när allt rullar på glömmer jag lätt bort att uppdatera...Sorry
Det har ju hunnit hända en del sen jag senast skrev.....
Onsdagen den 10
Fick efter frukost veta att mina värden stigit så jag kunde få antibiotika i tablettform, vilket för mig innebar utskrivning:)). Läkaren var dock inte lika övertygad om det eftersom min kära man fortfarande var sjuk, jag pratade lite med sköterskan så fick jag åka hem. Anna kom med Milton och hämtade mig det var en sån befrielse att få kliva utanför dörrarna. Tänk vad ett par dagar kan göra. Jag fick recept på tabletter jag redan hade hemma och jag skulle äta dem i två veckor, blev lite fundersam då den kvinliga läkaren sagt att jag skulle äta antibiotika tills värdet var uppe på 1,5 men doctors orders vem säger emot. Inte jag de kanske hade tvingat kvar mig då:) Fick order om att va försiktig då jag forfarande var infektionskänslig..
Fredagen den 12
Mamma kom och hämtade mig och Milton för avresa till för skelett-undersökning, skulle även ta prov för att kolla värdet på de vita rackarna. 10.20 fick jag en injektion med ett radioaktivt ämne sedan fick jag vänta i tre timmar. Under denna tiden skulle jag inte hålla Milton alltför långa stunder då jag strålade. Hade ju hoppats på att kunna hämta peruken men salongen var stängd, kunde ha ringt kvinnan som har salongen men det kändes inte så viktigt. När det var dags för undersökningen fick jag lägga mig på en brits och där skulle jag ligga tvärstill i 20 min, jag konsentrerade mig så på att vara still att jag nästan somnade. När det var klart sa sköterskan att han var nöjd och han trodde jag skulle bli det med kändes bra att gå där ifrånn med de orden. Innan vi åkte hem gick jag in på onkologavd. för att kolla om de fått svaret på blodprovet och det hade de, det hade ökat till 2,64. Då kunde jag inte låta bli att ifråga sätta vad läkaren som skrev ut mig hade sagt, fick prata med den läkaren jag haft kontakt med innan inläggningen och hon försökte ringa men fick inte tag på läkaren. Hon höll med om att det verkade konstigt att jag skulle äta antibiotika då jag inte hade någon infektion i kroppen men hon kunde inte gå emot hans ordination. Underbara som de är lovar hon att försöka få tag på honom under em och återkomma till mig. Denna helg ska tillbringas med familjen så jag åker med mamma hem. Vid sex tiden ringde läkaren och talade om att jag inte behövde forsätta med antibiotikan
Onsdagen den 17 Dags för andra behandlingen
När jag vaknade och skulle ta mina cortisontabletter som jag ska ta dagen innan, samma dag och dagen efter behandling slog det mig att jag glömde det igår. Jag ringde till onkologen och fick bekräftat det jag trodde, behandlingen blev framflyttad en dag. Vilket innebar att mamma hade tagit ledigt från jobbet i onödan så jag ringde Anna och kollade om hon kunde följa med mig på torsdagen och det kunde hon. Jag antar att ni som känner mig inte är så förvånade, jag blev det inte.;))
Torsdagen den 18
Innan behandlingen var det ett läkarbesök och jag anmälde mig på plan 4 som de sagt, kvinnan där sa att jag skulle till plan 5 så dit gick vi. Vi hängde av oss och pratade sedan med en sköterska som sa att jag skulle träffa läkaren på plan 4 innan. Hon följde med oss ner och talade om för läkaren att jag satt i väntrummet:)
Läkaren ville veta lite om hur jag mått sedan den förra behandlingen och om jag hade några frågor. Jag ville ju givetvis veta vad vävnadsprovet och skelett-undersökningen hade visat. Skelett-undersökningen var som datotommografin helt tillfredsställande alltså ingen spridning. Vad beträffar vävnadsprovet fick de för lite material denna gång också så de kan inte avgöra vad det är för cancer de vet att den är hormonbaserad, att den livnär sig på hormoner.
Nu misstänker de att den är lobulär och den är inte inflamatorisk fast den är inflammerad Det är lite speciellt som läkaren sa.... Detta gör mig inget klokare men inte heller mer förvirrad, jag har stor tillit att de gör det som är bäst för mig utifrån vad de vet.
Eftersom det var en läkare jag inte träffat innan kunde han ju bara gå på de tidigare utlåtanden om knölarnas vara eller icke vara... Enligt vad han läst och vad han kände när han gjorde undersökningen tyckte han att både knölen i bröstet och lymfan hade minskat. Med tanke på att de vita blodkropparna sjönk så mycket är det ofta ett gott tecken för cellgifternas inverkan på cancern.
Efter besöket hos läkaren skulle jag få vänta en timma innan de kunde börja med behandlingen eftersom gifterna måste blandas till. Vi passade på att äta och tänkte göra ett nytt försök med peruken. Salongen var även denna dag stängd men nu ringde jag och fick tag på kvinnan som kunde komma förbi salongen. Hon kunde vara där vid halv ett och 12.20 skulle jag få behandling så det var ju bara att förklara läget för sköterskorna och fråga om det var ok att de satte igång lite senare.
Självklart, säger tre leende sköterskor, ska du fixa det innan kom när du är färdig.... På vägen tillbaka till de andra kunde jag inte låta blir att studsa fram av lycka, snacka om människor på rätt plats:))
Jag fick min peruk men det känns konstigt, vet inte om jag kommer använda den men det får väl tiden utvisa..
Det tog sin lilla tid att komma igång med behandlingen så när det var dags att åka hem hade vi spenderat ca 7 timmar på sjukhuset. För att motverka så att de vita blodkropparna inte sjunker så mycket som sist fick jag med mig en spruta hem som jag skulle ta 24-48 timmar efter behandlingen. Jag är tacksam över att Anna var med och att hon inte har några problem med sprutor så de fick visa henne hur de skulle gå till.
Fredagen den 19
Var inne i stan och lunschade men kände att det var vad jag klarade av, var väldigt trött både efter behandlingen och att Milton inte sov som jag ville. Så när jag och Milton kom hem var det sängen som gällde för mig. Senare på kvällen kom Anna med familj jag fick sprutan och så här i efterhand kan jag ju undra varför jag är så orolig...
Denna gång har jag varit tröttare och mådde även illa fredag och halva lördagen. På tal om illamående så är det ju en himla tur att jag inte är med i någon studie som det var tänkt från början. Jag får ju en illamående dagbok som jag ska fylla i och den förra fyllde jag i mer än halva samma dag jag träffade läkaren och fick min andra behandling...
Är piggare idag och har orkat vara social, sen är det ju lite provtagningar fram till nästa behandling den 11 mars och den här gången SKA jag inte glömma mina betapredd dagern innan. Händer inget drastiskt och akut så kanske jag inte skriver på ett tag men vem vet...
För mig är det nog God natt nu..... KRAM
Det har ju hunnit hända en del sen jag senast skrev.....
Onsdagen den 10
Fick efter frukost veta att mina värden stigit så jag kunde få antibiotika i tablettform, vilket för mig innebar utskrivning:)). Läkaren var dock inte lika övertygad om det eftersom min kära man fortfarande var sjuk, jag pratade lite med sköterskan så fick jag åka hem. Anna kom med Milton och hämtade mig det var en sån befrielse att få kliva utanför dörrarna. Tänk vad ett par dagar kan göra. Jag fick recept på tabletter jag redan hade hemma och jag skulle äta dem i två veckor, blev lite fundersam då den kvinliga läkaren sagt att jag skulle äta antibiotika tills värdet var uppe på 1,5 men doctors orders vem säger emot. Inte jag de kanske hade tvingat kvar mig då:) Fick order om att va försiktig då jag forfarande var infektionskänslig..
Fredagen den 12
Mamma kom och hämtade mig och Milton för avresa till för skelett-undersökning, skulle även ta prov för att kolla värdet på de vita rackarna. 10.20 fick jag en injektion med ett radioaktivt ämne sedan fick jag vänta i tre timmar. Under denna tiden skulle jag inte hålla Milton alltför långa stunder då jag strålade. Hade ju hoppats på att kunna hämta peruken men salongen var stängd, kunde ha ringt kvinnan som har salongen men det kändes inte så viktigt. När det var dags för undersökningen fick jag lägga mig på en brits och där skulle jag ligga tvärstill i 20 min, jag konsentrerade mig så på att vara still att jag nästan somnade. När det var klart sa sköterskan att han var nöjd och han trodde jag skulle bli det med kändes bra att gå där ifrånn med de orden. Innan vi åkte hem gick jag in på onkologavd. för att kolla om de fått svaret på blodprovet och det hade de, det hade ökat till 2,64. Då kunde jag inte låta bli att ifråga sätta vad läkaren som skrev ut mig hade sagt, fick prata med den läkaren jag haft kontakt med innan inläggningen och hon försökte ringa men fick inte tag på läkaren. Hon höll med om att det verkade konstigt att jag skulle äta antibiotika då jag inte hade någon infektion i kroppen men hon kunde inte gå emot hans ordination. Underbara som de är lovar hon att försöka få tag på honom under em och återkomma till mig. Denna helg ska tillbringas med familjen så jag åker med mamma hem. Vid sex tiden ringde läkaren och talade om att jag inte behövde forsätta med antibiotikan
Onsdagen den 17 Dags för andra behandlingen
När jag vaknade och skulle ta mina cortisontabletter som jag ska ta dagen innan, samma dag och dagen efter behandling slog det mig att jag glömde det igår. Jag ringde till onkologen och fick bekräftat det jag trodde, behandlingen blev framflyttad en dag. Vilket innebar att mamma hade tagit ledigt från jobbet i onödan så jag ringde Anna och kollade om hon kunde följa med mig på torsdagen och det kunde hon. Jag antar att ni som känner mig inte är så förvånade, jag blev det inte.;))
Torsdagen den 18
Innan behandlingen var det ett läkarbesök och jag anmälde mig på plan 4 som de sagt, kvinnan där sa att jag skulle till plan 5 så dit gick vi. Vi hängde av oss och pratade sedan med en sköterska som sa att jag skulle träffa läkaren på plan 4 innan. Hon följde med oss ner och talade om för läkaren att jag satt i väntrummet:)
Läkaren ville veta lite om hur jag mått sedan den förra behandlingen och om jag hade några frågor. Jag ville ju givetvis veta vad vävnadsprovet och skelett-undersökningen hade visat. Skelett-undersökningen var som datotommografin helt tillfredsställande alltså ingen spridning. Vad beträffar vävnadsprovet fick de för lite material denna gång också så de kan inte avgöra vad det är för cancer de vet att den är hormonbaserad, att den livnär sig på hormoner.
Nu misstänker de att den är lobulär och den är inte inflamatorisk fast den är inflammerad Det är lite speciellt som läkaren sa.... Detta gör mig inget klokare men inte heller mer förvirrad, jag har stor tillit att de gör det som är bäst för mig utifrån vad de vet.
Eftersom det var en läkare jag inte träffat innan kunde han ju bara gå på de tidigare utlåtanden om knölarnas vara eller icke vara... Enligt vad han läst och vad han kände när han gjorde undersökningen tyckte han att både knölen i bröstet och lymfan hade minskat. Med tanke på att de vita blodkropparna sjönk så mycket är det ofta ett gott tecken för cellgifternas inverkan på cancern.
Efter besöket hos läkaren skulle jag få vänta en timma innan de kunde börja med behandlingen eftersom gifterna måste blandas till. Vi passade på att äta och tänkte göra ett nytt försök med peruken. Salongen var även denna dag stängd men nu ringde jag och fick tag på kvinnan som kunde komma förbi salongen. Hon kunde vara där vid halv ett och 12.20 skulle jag få behandling så det var ju bara att förklara läget för sköterskorna och fråga om det var ok att de satte igång lite senare.
Självklart, säger tre leende sköterskor, ska du fixa det innan kom när du är färdig.... På vägen tillbaka till de andra kunde jag inte låta blir att studsa fram av lycka, snacka om människor på rätt plats:))
Jag fick min peruk men det känns konstigt, vet inte om jag kommer använda den men det får väl tiden utvisa..
Det tog sin lilla tid att komma igång med behandlingen så när det var dags att åka hem hade vi spenderat ca 7 timmar på sjukhuset. För att motverka så att de vita blodkropparna inte sjunker så mycket som sist fick jag med mig en spruta hem som jag skulle ta 24-48 timmar efter behandlingen. Jag är tacksam över att Anna var med och att hon inte har några problem med sprutor så de fick visa henne hur de skulle gå till.
Fredagen den 19
Var inne i stan och lunschade men kände att det var vad jag klarade av, var väldigt trött både efter behandlingen och att Milton inte sov som jag ville. Så när jag och Milton kom hem var det sängen som gällde för mig. Senare på kvällen kom Anna med familj jag fick sprutan och så här i efterhand kan jag ju undra varför jag är så orolig...
Denna gång har jag varit tröttare och mådde även illa fredag och halva lördagen. På tal om illamående så är det ju en himla tur att jag inte är med i någon studie som det var tänkt från början. Jag får ju en illamående dagbok som jag ska fylla i och den förra fyllde jag i mer än halva samma dag jag träffade läkaren och fick min andra behandling...
Är piggare idag och har orkat vara social, sen är det ju lite provtagningar fram till nästa behandling den 11 mars och den här gången SKA jag inte glömma mina betapredd dagern innan. Händer inget drastiskt och akut så kanske jag inte skriver på ett tag men vem vet...
För mig är det nog God natt nu..... KRAM
tisdag 9 februari 2010
En dag närmare hemkomst
Tog nytt prov vid sjutiden idag på morgonen men när läkaren var här halv nio så hade de inte fått något svar. Fick lite tydligare besked om vad som gäller för att jag ska få åka hem och hur det ska se ut när jag kommer hem. Värdet på de vita blodkropparna ska vara 0,5för att jag ska kunna sluta med antibiotikan intravenöst och gå över på tabletter sedan ska jag äta tabletter tills värdet är uppe på 1,5. Läkaren på onkologen hade sagt att han trodde att jag kanske kunde åka hem på onsdag så jag frågade hur känslig jag är den närmsta tiden eller om jag kanske kunde jobba till helgen:) det kunde jag inte. Jag ska inte gå på café eller i stora affärer, jag ska inte ha massa folk hemma men jag får träffa några i taget.
Sedan berättade hon lite mer om vad hon sett på röntgenbilderna, det syntes inget i buk och bröstkorg och den ena svullnaden i armhåla som syntes är svår att säga vad det är. Det kan vara en inflamation, levrat blod eller cancer det visar sig när de opererar.
När det är dags för fm dosen har de fått svar på proverna och värdet hade stigit till 0,23 så det är ju en bit på väg.
M är fortfarande förkyld så han kunde inte komma med mitt lilla hjärta men som tur är har vi många underbara vänner och en av dom kunde följa med lillkillen hit. Jag blir så glad av hans närvaro att allt annat blir som bort blåst. Tjejen som var med hade en annan vän här på sjukhuset så hon passade på att träffa henne oxå. Tyvärr går tiden alldeles för fort när jag inte är själv, vill ju bara ha kvar honom här men det är ju inte så roligt för honom.
Det bev någon miss här idag så em dosen blev två timmar sen men jag tycker det är ganska bra för då får jag nästa doser vid 24 och 06 istället för 22 och 04. Idag har jag börjat tappa håret så det blir ju spännande att se hur det är i morgon.
Sedan berättade hon lite mer om vad hon sett på röntgenbilderna, det syntes inget i buk och bröstkorg och den ena svullnaden i armhåla som syntes är svår att säga vad det är. Det kan vara en inflamation, levrat blod eller cancer det visar sig när de opererar.
När det är dags för fm dosen har de fått svar på proverna och värdet hade stigit till 0,23 så det är ju en bit på väg.
M är fortfarande förkyld så han kunde inte komma med mitt lilla hjärta men som tur är har vi många underbara vänner och en av dom kunde följa med lillkillen hit. Jag blir så glad av hans närvaro att allt annat blir som bort blåst. Tjejen som var med hade en annan vän här på sjukhuset så hon passade på att träffa henne oxå. Tyvärr går tiden alldeles för fort när jag inte är själv, vill ju bara ha kvar honom här men det är ju inte så roligt för honom.
Det bev någon miss här idag så em dosen blev två timmar sen men jag tycker det är ganska bra för då får jag nästa doser vid 24 och 06 istället för 22 och 04. Idag har jag börjat tappa håret så det blir ju spännande att se hur det är i morgon.
måndag 8 februari 2010
Helgen i Eksjö
fortsättning på fredagen den 5
Är i Eksjö innan halv åtta jag går dit de sa att jag skulle gått om jag åkt in på tordsdagen, det var en del folk i väntrummet så vi fick vänta en liten stund. När jag får hjälp är det av samma kvinna som jag pratade med i telefon, hon tar minpatientbricka så får jag vänta en liten stund till. Det visar sig att jag kommit fel jag var på Distriktsläkarjouren och inte Akuten så hon följer oss till Akuten. Märkligt att hon inte kunde sagt det redan i telefonen, hade ju besparat både mig och henne lite tid.
Jag fick komma in efter en liten stund till medicinakuten som oxå visade sig vara fel eftersom mitt problem i grunden tillhör kirurgin men det var Jätte gulliga sköterskor som hjälpte mig. De stack mig i varsin arm för de var tvågna att ta blododling på tvåolika ställen. Mina underbara Älsklingar började bli ganska trötta när kl började närma sig nio så vi sa att de kunde ju lika gärna åka hem eftersom jag med ganska stor sannolikhet skulle bli kvar.
Precis när de ska åka kommer läkaren så de stannar. Läkaren säger att de ska ta en näsa/svalgodling, halsodling och urinodling.
Det tar ytterligare någon timma innan jag kommer upp på avdelningen och här får jag ett eget rum med egen sköterska eftersom jag är infektionskänslig, de sätter även upp en skylt där det står " besök till patienten tala med vårdpersonal". Pestsmittad;) Venport till vilken nytta... fick en kanyl i handen för antibiotikan. Så under denna dag har de stuckit mig på fyra olika ställen och för er som inte vet är jag fruktansvärt spruträdd. Det börjar bli lite bättre..kanske
Lördagen den 6
Får veta att det kommer vara ett bröllop under dagen, vilket jag egentligen var ganska säker på då jag råkat höra bruden prata med fotografen om dagens datumet. SÅÅÅ himla kul och de var såååååååååå fina.
När klockan var över tio och de kom in för att ge mig den tredje dosen med antibiotika undrade jag om jag skulle få träffa någon läkare. Ronden gicks vid nio så de hade missat mig:) det tog en liten stund till sedan kom läkaren. Hon talade om att jag skulle tills på måndag då hon kunde prata med någon läkare på onkologen för det är de som beslutar om min behandling. Tidigare hade de varit osäkra på om jag skulle få ta emot besök eller inte men det sa läkaren att jag fick och att jag kunde ta en promenad om jag orkade.
Jag tog en sväng till dagrummet för att se om det fanns några bra tidningar men det gjorde de inte, tillbaka på rummet kände jag mig trött och vilade en stund. När mina älsklingar senare under em dök upp höll vi oss på rummet för jag orkade inte med något annat.
En hel dag utan stick det känns väldigtbra.
Söndagen den 7
Jag vaknade och hade mycket energi, duschade tog på mig riktiga kläder ( inte mysbrallor) bäddade sängen och väntade på att mina Älsklingar skulle dyka upp. De kom vid tolv tiden, vid två tiden kom en kompis jag inte träffat på länge och vid fyra tiden kom min mamma och hennes sambo. När det var dags för eftermiddagsdosen fick jag den i dropp form, vilket kändes väldigt konstigt då de tidigare gett det via spruta.
Vid sextide hade alla åkt hem, så jag ringde och pratade med lite människor. När natt personal kom var ordningen återställd igen, jag fick antibiotikan med sputa. Sitter vid datorn till två så det blev inte många timmars sömn då de kommer vid fyra och ger mig en dos sedan frukost runt åtta.
Måndagen den 8
Halv nio kom läkaren och talade om att värdet på mina vita blodkroppar var lika lågt som i fredags men att jag inte har någon infektion i kroppen. Hon hade inte pratat med någon läkare på onkologen och ville vänta lite eftersom även de går ronden och har lite morgon möte.
Vid nio var det dags att börja dricka kontrastdricka inför datotommografin av bröstkorg och buk. Jag skulle dricka ett glas var tjugonde minut och det var väldigt lätt då det var som att dricka vatten.
Vid tio var det dags för en ny dos och då var vi tillbaka till droppform, vet inte varför de envisas med det men kanske för att det är en elev som gör detta. Hon spolar rent och kopplar slangen men det händer inget jag tror hon försöker tre gånge. Sedan konstaterar hon och hennes handledare att nålen var förbrukad och det var dags för en ny, gissa om jag blev rädd att hon skulle göra det. Behövde inte oroa mig så länge för det blev handledaren som gjorde det, fick en lite grövre nål i armvecket denna gång. Att det blev en grövre nål hade och göra med att på röntgen skulle de spruta in kontrastmedel och till det krävs en tjockare nål. Väl på plats är det elevens tur att spola rent och sätta dit slagen när slagen ska på plats blir det backsug, eller vad det heter, och det rinner lite blod i kanylen.
Personal blev glad då jag kunde ta mig själv till röntgen sparade lite tid för dom. Fick göra en provomgång i maskinen innan det var dags för den riktiga rundan. När kontrastet kom ut i kroppen blev jag alldeles varm och det kändes som jag kissade ner mig, lite obehagligt men det gick snabbt över. Röntgen sköterskan talade om att hon ringt personal på avdelningen så att de kunde hämta mig, jag sa att jag kan gå själv för det hade jag ju gjort hit. Så säger hon ja det sa de på avdelningen med men det tycker inte jag för du har fått kontrast så jag får sätta mig i ett väntrum. När jag suttit där i en kvart och ingen hade kommit frågade jag om jag inte kude gå men det fick jag inte men när jag suttit i nästan 45 min tröttnade jag och gick.
På avdelningen möts jag av glada leedned och " där är ju den försvunne" man kan ju säga att det blev ett stort missförstånd för de trodde att jag skulle gå själv:)
Pratar med en vän vid tolv som var i jkpg och skulle komma för om jag skulle få komma hem så kunde jag åka med henne. Innan min vän hinner hit kommer läkaren civilklädd och på språng, hon hade efter många försök lyckats få tag på en läkare. Jag ska fortsätta med antibiotika intravenöst ett par dagar till och sedan övergå till tablettform men det beror på hur värdena är hur länge det blir. Inte nog med att jag blir kvar det återgick även till att vara isolerad men som tur är har de fullt i jkpg annars hade jag blivit flyttad dit. Läkaren hade även fått ett första utlåtande från röntgen och det såg bra ut så skönt. Hon skulle gå igenom det mer i morgon när hon har lite mer tid.
Så tyvärr kunde inte min vän stanna länge och det kom en sköterska och frågade om inte läkaren pratat med mig:). Mina älsklingar får komma till mig....
Idag har det varit en jobbig dag saknar min lilla Älsking, ja min kärlek oxå men det är inte samma sak. Såg även ett gripande reptage, förbannade fyllekärring och jä..a rättsystem.
När jag pratar med M är han lite krasslig så vi kommer fram till att det inte är så lämpligt att han kommer hit. Som tur är har vi underbara friska vänner så det löste sig ändå. Så nu känns det lite lättare igen.
lördag 6 februari 2010
Innan inläggningen
Torsdag den 4
Vaknade tidigt typ vid halv 6 tiden kände mig rastlös och hade tänkt skotta lite snö men min lille älskling ville inte sova längre så då stannade jag inne. Kvart över åtta kom A för att vara med lillkillen under tiden jag åkte till vårdcentralen tog prover och plockade stygnen. Det flöt på och jag var hemma vid nio igen frukost och kaffe innan A åkte hem.
Senare på fm satte jag lillkillen i vagnen gick ut och skottade snö. Fick avsluta innan gången var fördig och gå på en liten promenad för det var någon som inte ville somna. Under promenaden ringer läkaren hon talar om att de fått svar på proverna och de var inte så bra så hon undrar hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra men att jag hade lite (väldigt lite) ont i halsen. Hon ville då att jag skulle gå in och ta tempen så skulle hon diskutera med en kollega och återkomma till mig om en timma. Jag hade 38,3 grader precis när jag kom in men på ca en timma sjönk det till 37,5. Så när ja pratade med läkaren hade jag igen feber men eftersom jag hade haft det ville hon diskutera med en kollega igen. Hon ringde tillbaka lite senare och ville att jag skulle åka till vårdcentralen, eller akuten och kolla halsen göra nån odling eller nåt:). Vi kommer överens om att ha hon ringer mig under morgondagen.
Tjugo över tre ringde jag M och bad honom komma hem då jag hade ringt BVC för att kolla vad vi kan ge lillkillen mot hans slemhosta och de skulle ringa tillbaka 15.45.
Jag åker till vårdcentralen där de inte kan hjälpa mig för de har en utbildning och det finns ingen läkare på plats kl var då 15.40. Kvinnan där säger att om jag ringer deras nr efter fem blir jag kopplad till Eksjö. Efter några samtal hit och dit beslutades det att jag skulle åka till vårdcentralen fredag morgon.
Så under tiden M plogade snö hemma åkte jag in till stan för att hämta ut ett recept. Efter en stunds köande blev det min tur och då har de inte tabletterna hemma så det blir en tur i morgon igen.
Sedan åkte jag på blingo-party ett företag som säljer färgglada ekologiska barn och dam kläder. Det var en mysig kväll.....
Fredag den 5
Börjar dagen med att ta tempen som låg på 38 grader sedan ringer jag vårdcentralen och talar om vad som hände under gårdagen, kvinnan blir lite fundersam över att de inte kunde hjälpa mig igår men säger att hon inte ska gå in i vad någon annan sagt. Hur som helst så får jag komma dit och de börjar med att ta ett prov i halsen som de kan analysera direkt, sedan ringer de till onkologen för att ta reda på vad de ska ta för prover på mig. Det blir två rör blod och ett näsa/svalg prov det killades och var obehagligt, de körde in en fjäder topps genom näsan.
Vid två tiden ringer läkaren från onkologen och jag uppdaterar henne om vad som hänt och informerar om min dagsform som just då var ganska ok med en temp på 37,6 grader. Hon säger att det är ok om jag är hemma men om jag börjar må sämre eller får feber så ska jag åka in till Akuten och att vi ska höras igen på måndag.
På kvällen har jag feber och ska åka till Akuten så jag ringer för att kolla om de kan ge mig en spruta antibiotika och skicka hem mig eller om det krävs inläggning Jag slår nr till den lokala vårdcentralen och blir som kvinna i torsdags sa kopplad till Eksjö
Jag talar om läget att jag är under cytostatika behandling, har dåligt värde av vita blodkroppar, har feber och att min läkare sagt att jag ska åka till akuten och få antibiotika direkt ut i blodet om jag skulle få feber. Innan jag åker vill jag bara veta om jag får åka hem i kväll eller inte. Tror inte hon lyssnade på allt jag sa. Hon frågade var jag fick min behandling och att det var dit jag skulle åka, jag talade om för henne en gång till vad läkaren sagt och att akuten för mig är Eksjö och inte jkpg. Ni ska inte tro att det hjälpte hon frågade ytterligare någon gång vart jag blev behandlad och sedan skulle hon diskutera med en kollega om vad jag skulle göra, fick dock inget besked på detta utan fler irrelevanta frågor. Kände att det började ta på mitt tålamod så när kärringen säger att hon ska diskutera med sin kollega igen säger jag att jag ska ringa onkologen och ta reda på vad jag ska göra och så kommer jag be någon på onkologen ringa till dom i Eksjö.
Snacka om skilnad på bemötande. När jag pratar med killen på onkologen och berättar om samtalet och min fråga, talar han om att jag ska till Eksjö, det krävs flera doser med antibiotika så det brukar bli ett par dagars inläggning. Han säger att jag ska åka nu så ska han ringa och tala om att jag är på väg. Jag packar väskan så åker vi............
Vaknade tidigt typ vid halv 6 tiden kände mig rastlös och hade tänkt skotta lite snö men min lille älskling ville inte sova längre så då stannade jag inne. Kvart över åtta kom A för att vara med lillkillen under tiden jag åkte till vårdcentralen tog prover och plockade stygnen. Det flöt på och jag var hemma vid nio igen frukost och kaffe innan A åkte hem.
Senare på fm satte jag lillkillen i vagnen gick ut och skottade snö. Fick avsluta innan gången var fördig och gå på en liten promenad för det var någon som inte ville somna. Under promenaden ringer läkaren hon talar om att de fått svar på proverna och de var inte så bra så hon undrar hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra men att jag hade lite (väldigt lite) ont i halsen. Hon ville då att jag skulle gå in och ta tempen så skulle hon diskutera med en kollega och återkomma till mig om en timma. Jag hade 38,3 grader precis när jag kom in men på ca en timma sjönk det till 37,5. Så när ja pratade med läkaren hade jag igen feber men eftersom jag hade haft det ville hon diskutera med en kollega igen. Hon ringde tillbaka lite senare och ville att jag skulle åka till vårdcentralen, eller akuten och kolla halsen göra nån odling eller nåt:). Vi kommer överens om att ha hon ringer mig under morgondagen.
Tjugo över tre ringde jag M och bad honom komma hem då jag hade ringt BVC för att kolla vad vi kan ge lillkillen mot hans slemhosta och de skulle ringa tillbaka 15.45.
Jag åker till vårdcentralen där de inte kan hjälpa mig för de har en utbildning och det finns ingen läkare på plats kl var då 15.40. Kvinnan där säger att om jag ringer deras nr efter fem blir jag kopplad till Eksjö. Efter några samtal hit och dit beslutades det att jag skulle åka till vårdcentralen fredag morgon.
Så under tiden M plogade snö hemma åkte jag in till stan för att hämta ut ett recept. Efter en stunds köande blev det min tur och då har de inte tabletterna hemma så det blir en tur i morgon igen.
Sedan åkte jag på blingo-party ett företag som säljer färgglada ekologiska barn och dam kläder. Det var en mysig kväll.....
Fredag den 5
Börjar dagen med att ta tempen som låg på 38 grader sedan ringer jag vårdcentralen och talar om vad som hände under gårdagen, kvinnan blir lite fundersam över att de inte kunde hjälpa mig igår men säger att hon inte ska gå in i vad någon annan sagt. Hur som helst så får jag komma dit och de börjar med att ta ett prov i halsen som de kan analysera direkt, sedan ringer de till onkologen för att ta reda på vad de ska ta för prover på mig. Det blir två rör blod och ett näsa/svalg prov det killades och var obehagligt, de körde in en fjäder topps genom näsan.
Vid två tiden ringer läkaren från onkologen och jag uppdaterar henne om vad som hänt och informerar om min dagsform som just då var ganska ok med en temp på 37,6 grader. Hon säger att det är ok om jag är hemma men om jag börjar må sämre eller får feber så ska jag åka in till Akuten och att vi ska höras igen på måndag.
På kvällen har jag feber och ska åka till Akuten så jag ringer för att kolla om de kan ge mig en spruta antibiotika och skicka hem mig eller om det krävs inläggning Jag slår nr till den lokala vårdcentralen och blir som kvinna i torsdags sa kopplad till Eksjö
Jag talar om läget att jag är under cytostatika behandling, har dåligt värde av vita blodkroppar, har feber och att min läkare sagt att jag ska åka till akuten och få antibiotika direkt ut i blodet om jag skulle få feber. Innan jag åker vill jag bara veta om jag får åka hem i kväll eller inte. Tror inte hon lyssnade på allt jag sa. Hon frågade var jag fick min behandling och att det var dit jag skulle åka, jag talade om för henne en gång till vad läkaren sagt och att akuten för mig är Eksjö och inte jkpg. Ni ska inte tro att det hjälpte hon frågade ytterligare någon gång vart jag blev behandlad och sedan skulle hon diskutera med en kollega om vad jag skulle göra, fick dock inget besked på detta utan fler irrelevanta frågor. Kände att det började ta på mitt tålamod så när kärringen säger att hon ska diskutera med sin kollega igen säger jag att jag ska ringa onkologen och ta reda på vad jag ska göra och så kommer jag be någon på onkologen ringa till dom i Eksjö.
Snacka om skilnad på bemötande. När jag pratar med killen på onkologen och berättar om samtalet och min fråga, talar han om att jag ska till Eksjö, det krävs flera doser med antibiotika så det brukar bli ett par dagars inläggning. Han säger att jag ska åka nu så ska han ringa och tala om att jag är på väg. Jag packar väskan så åker vi............
onsdag 3 februari 2010
En vecka senare
Nu har det gått en vecka sedan min första behandling. Jag har varit tröttare än vanligt, har till och med gått och lagt mig före min kära man. Jag han är det på riktigt nu för i lördags 30/1 så gifte vi oss. Det var lite att styra med dagarna före, jag hade tänkt hitta en kläning, behövde klippa håret, fixa en 1-års present och en 30-års present, hämta ringarna ca 4 mil från var jag bor. På torsdagen vid lunchtid får jag tag på min moster och frisör, kollar hur hon har det med tid om hon möjligtvis skulle hinna klippa mig innan lördag. En klippa som hon är så kan hon tänka sig att klippa mig på kvällen, jag har ca 10 mil dit och behövde hämta ringarna innan jag åkte dit. På fredagen åkte jag till Värnamo letade kläning utan framgång, fixade 1-års present, åkte till jkpg helt i onödan fanns ju ingen klänning där heller. På väg hem kände jag att jag var nog tvungen att åka hem och vila innan jag jag gjorde de ärenden jag hade i stan. Sov en stund på soffan och åkte sedan in till stan hade vid det här laget bestämt mig för att ha en kläning jag hade hemma och bara fixa en sjal till. Letade lite men kom fram till att det bästa var nog att sy en, hittade ett härligt tyg som blev en färdig sjal lördag fm. Fixade 30-årspresent. När jag kom hem kom M på att han inte hade någon slipps men det var ju lungt eftersom jag ändå behövde åka in till stan på lördagen och fixa en bukett, strumpbyxor och tilltugg till kvällen. Det har jag ju inte skrivit det skulle ju komma lite vänner på kvällen och fira en annan vän som fyllt 30. Allt löste sig......Vi blev gifta, hör och häpna, en kvart TIDIGARE än planerat;)) var ute och åt med ett av vittnena (30-åringen) hennes sambo kunde tyvärr inte följa med då han var sjuk. Sedan hade vi en jätte trevlig kväll.
Sen kom söndagen som gick i trötthetenstecken jag vet inte när jag var så trött sist. Hade druckit några cider på kvällen som oxå gjorde sig till känna så jag spenderade denna dag på soffan eller i sängen..... och när reklamen innan 22 nyheterna var fick jag en liten chock efter som jag trodde filmen var SLUT( hade sovit lite) gick då och la mig för natten.
I måndags hade magsjukan hittat, det började med M sedan blev det lillkillens tur(otur) krätes hela natten och lite på morgonen och på tisdagen drabbade den mig.
Detta innebar att dagens skelett-undersökning och provtagning för att kolla de vitablodkropparna och stygnplockning blev inställt. Stygnen och provtagningen blir i morgon, skelett-undrsökningen fre den 12/2.
Förändringen läkaren kände vid nyckelbenet måndagen den 25/1 frågade jag om på onsdagen då kände hon igen och kände inget denna gången. Förklarade detta med att det kan varit en körtel som var lite svullen om jag t ex hade lite ont i halsen vilket jag hade på måndagen men inte på onsdagen så den var det inget att oroa sig för.
Hoppas ni frågar om något är oklart eller om ni vill veta mer om något.....
Kram
Sen kom söndagen som gick i trötthetenstecken jag vet inte när jag var så trött sist. Hade druckit några cider på kvällen som oxå gjorde sig till känna så jag spenderade denna dag på soffan eller i sängen..... och när reklamen innan 22 nyheterna var fick jag en liten chock efter som jag trodde filmen var SLUT( hade sovit lite) gick då och la mig för natten.
I måndags hade magsjukan hittat, det började med M sedan blev det lillkillens tur(otur) krätes hela natten och lite på morgonen och på tisdagen drabbade den mig.
Detta innebar att dagens skelett-undersökning och provtagning för att kolla de vitablodkropparna och stygnplockning blev inställt. Stygnen och provtagningen blir i morgon, skelett-undrsökningen fre den 12/2.
Förändringen läkaren kände vid nyckelbenet måndagen den 25/1 frågade jag om på onsdagen då kände hon igen och kände inget denna gången. Förklarade detta med att det kan varit en körtel som var lite svullen om jag t ex hade lite ont i halsen vilket jag hade på måndagen men inte på onsdagen så den var det inget att oroa sig för.
Hoppas ni frågar om något är oklart eller om ni vill veta mer om något.....
Kram
torsdag 28 januari 2010
Första behandlingen
Nu har de tankat i mig två påsar gift och jag mår bra. Idag har jag varit me lillplutten på BVC-träff på bibliotek det var jätte mysigt. Igår var jag för trött för att skriva, det är som A säger de sprutar ut lite narkos i ventilationen på sjukhuset. Nu ska dricka lite kaffe med min kära vän som åkt med mig fram och tillbaka till jkpg, suttit innanför de fyra väggarna. Som vanligt skriver jag mer en annan gång men nu vet ni att jsg mår bra.
Tack för era inlägg, alla tankar och kramar
Tack för era inlägg, alla tankar och kramar
måndag 25 januari 2010
Utkast
Tänkte att jag ska börja blogga nu när Cancern fått ett fäste i mitt bröst och det finns många i min omgivning som tänker på mig, undrar hur det går och gärna vill höra så fort det sker en förändring. Det känns skönt att veta att så många bryr sig men hur gärna jag än skulle vilja så hinner jag inte ringa alla.
Så här började det hela............
En kväll i tunnelbanan, nä det var det ju inte men det är en bra låt:)
Någon gång under sensommaren/hösten kände jag en knöl i mitt vänstra bröst och hann tänka tanken undra om det kan va cancer men lika snabbt var den tanken borta eftersom jag ammade. Jag hade då ammat i ca 4 mån, min lilla älskling var inte så förtjust i det bröstet så han ammade väldigt sällan på den sidan. Detta gjorde att jag fler med mig trodde knölen hade med det att göra. Sedan gick det någon månad (tror jag, har ganska dålig tidsuppfattning.) så upptäckte jag att bröstet hade en lite annan form.
När jag i slutet av november var hemma hos en av mina närmaste vänner som ganska nyligen hade opererats för att hon har bröstcancer. Jag visade mitt bröst och frågade hur hon hade vetat att det var cancer, jag har ju lite knölar i brösten jämt. När hon såg det och sedan läste lite information om symtomen så bad hon mig att söka för det. I den vevan skulle jag till BVC som håller till på samma ställe som vårdcentralen och betällde då en tid och fick det dan efter. Ni ska veta vilket de flesta av er gör att jag sökta för jag viste att min kära vän skulle tjata på mig annars och det skulle hon slippa.
Den 25 nov träffade jag läkaren på vårdcentralen som skickade en remiss till mammografin och en till bröstnheten.
Den 16 dec ringde de från mammografin och hade tid till mig den 17 nov. När jag kom hem från mammografin hade jag fått en tid till bröstenheten den 7 januari.
Den 21 dec ringde en mycket trevlig kvinna från bröstenheten ,när jag var på väg för att träffa familjen för att fira jul,och talade om att de kollade över sina luckor och ringde till de som hade tider långt fram för att höra om vi kunde komma tidigare. Jag kunde få en tid kl 12.00 den 22 dec och den tog jag ju. Jag och sonen sov över hos min mamma och min sambo åkte hem för han skulle jobba.
Den 22 åkte jag med lillkillen för att träffa läkaren åkte själv eftesom det var på vägen hem och jag bra trodde det var ytterligare en undersökning. Jag tackar min lyckliga stjärna att min lille älskling är tillfreds med att leka lite själv han fick vara på golvet och gymnastisera under tiden läkaren undersökte bröstet. Han blev dock lite ledsen är läkaren tuchade hans fingrar med sin rullande pall. Hon (läkaren) talade om för mig att jag har bröst cancer och att det måste gjöras en biopsi och att hon skulle gå och förbereda för det. Hon undrade var min sambo var och tyckte att han skulle komma. Hon tittade på mig och sa "jag tor du är en stark person men det finns en gräns för vad vi klarar av" tråkiga besked, taskigt väglag och en liten i bilen. Jag ringde M som åkte så fort han kunde med tanken " vad är sannolikheten" två i detta fall unga vänner som drabbas samtidigt. Läkaren tog tre prover, 2 i knölen i bröstet och 1 i armhålan.
Med tanke på alla helgdagar som stod för grinden så skulle svaren på biopsin gå direkt till onkologen för att spara tid. Hon sa att om det hade varit en vanlig vecka hade jag fått en tid till henne veckan efter för att få reda på svaret. Så jag som är lite naiv trodde att jg skulle få höra något innan nyår så var inte fallet.
När vi den 10 jan kom hem efter våran tredje jul och vårat andra nyår:) låg det ett brev med en tid till onkologen den 14 jan. Det var skönt att slippa vänta och att ha något att säga till alla nära och kära som väntat lika mycket ellerkanske mer.
Den 14 jan åkte jag och sambon för att träffa läkaren på onkologen. Han talade o att min läkare tyvärr hade rätt i sina farhågor att det krävs cytostatika innan det går att opererar bort. Det positiva är att den inte är inflamatorisk men det blir doch samma behandling. Denna läkare skickar en remis för inläggning av venport och vill att jag ska ringa så fort jag fått den tiden för han vill att behandlingarna kommer igång så fort som möjligt. Han tänker extra insätta mig för han tycker att jag har väntat minst 1 vecka för länge på grund av alla helger som varit. Enligt mammogrfin är knölen 2 cm ( men sannolikt större) det går inte riktigt avgöra då det inte finns nägra tydliga konturer, har inte nämt det me kölen jag kan greppa är 8-10 cm. Jag fick även veta att lymfan är angripen och läkaren bekräftade det jag känt en knöl till. Jag har även vid detta tillfälle en fruktansvärd klåda och detta pga att även huden är angripen.
Den 19 tar jag blodprover för att den 20 sätta in venporten läkaren på bröstenheten ska även ta en större bit för att kunn analysera vilken typ av cancer det är så jag får rätt behandling.
När jag fick tiden och ringde onkologen sa de att det inte fanns tider före den 1 februari.
Den 21 ringer min läkare och talar om att på måndag de 25 har jag tid för information och inläggning inför behandling den 26.
Den 25 kom mamma på morgonen för att vara barnvakt, jag och M åkte lite tidigare så vi skulle hinna med lunch innan sjukhusvistelsen (har ju gjort den tabben innan o attans vad hungrig jag blev) eftersom ingen av hade en aning om hur lång dagen skulle bli. Jag blev tilldelad en säng, det kollades blodtyck, feber m.m. vi fick info från en sköterska fick även veta att om jag ville kunde jag få permision, träffade en läkare blev grundligt undersökt hon hittade ytterligare en förändring vid nyckelbenet, jag hade även en reflex i foten som man normalt inte har så hon tyckte att jag skulle göra en huvudröntgen. Hon ville dock konsultera en annan läkare innan hon fattade något beslut. När hon kon tillbaka sa hon att vi skulle vänta med röntgen och att de fått svaret på den sista biopsin. Hon han knappt börja informerar innan den andra läkaren kom in vi fick då veta att biopsin var obrukbar då de fått ut för få aggresiva celler. Så det går inte annalysera provet utan jag är tvungen att göra en ny innan de kan börja förgifta mig.
To be continnued.........
Kommer säkert att ändra i detta inlägg när jag har lite mer ordning i huvudet det kanske är bra med en röntgen........undra om de kan se oredan;)
När titeln är någon annan än utkast är detta inlägg färdig redigerat
Kram
Så här började det hela............
En kväll i tunnelbanan, nä det var det ju inte men det är en bra låt:)
Någon gång under sensommaren/hösten kände jag en knöl i mitt vänstra bröst och hann tänka tanken undra om det kan va cancer men lika snabbt var den tanken borta eftersom jag ammade. Jag hade då ammat i ca 4 mån, min lilla älskling var inte så förtjust i det bröstet så han ammade väldigt sällan på den sidan. Detta gjorde att jag fler med mig trodde knölen hade med det att göra. Sedan gick det någon månad (tror jag, har ganska dålig tidsuppfattning.) så upptäckte jag att bröstet hade en lite annan form.
När jag i slutet av november var hemma hos en av mina närmaste vänner som ganska nyligen hade opererats för att hon har bröstcancer. Jag visade mitt bröst och frågade hur hon hade vetat att det var cancer, jag har ju lite knölar i brösten jämt. När hon såg det och sedan läste lite information om symtomen så bad hon mig att söka för det. I den vevan skulle jag till BVC som håller till på samma ställe som vårdcentralen och betällde då en tid och fick det dan efter. Ni ska veta vilket de flesta av er gör att jag sökta för jag viste att min kära vän skulle tjata på mig annars och det skulle hon slippa.
Den 25 nov träffade jag läkaren på vårdcentralen som skickade en remiss till mammografin och en till bröstnheten.
Den 16 dec ringde de från mammografin och hade tid till mig den 17 nov. När jag kom hem från mammografin hade jag fått en tid till bröstenheten den 7 januari.
Den 21 dec ringde en mycket trevlig kvinna från bröstenheten ,när jag var på väg för att träffa familjen för att fira jul,och talade om att de kollade över sina luckor och ringde till de som hade tider långt fram för att höra om vi kunde komma tidigare. Jag kunde få en tid kl 12.00 den 22 dec och den tog jag ju. Jag och sonen sov över hos min mamma och min sambo åkte hem för han skulle jobba.
Den 22 åkte jag med lillkillen för att träffa läkaren åkte själv eftesom det var på vägen hem och jag bra trodde det var ytterligare en undersökning. Jag tackar min lyckliga stjärna att min lille älskling är tillfreds med att leka lite själv han fick vara på golvet och gymnastisera under tiden läkaren undersökte bröstet. Han blev dock lite ledsen är läkaren tuchade hans fingrar med sin rullande pall. Hon (läkaren) talade om för mig att jag har bröst cancer och att det måste gjöras en biopsi och att hon skulle gå och förbereda för det. Hon undrade var min sambo var och tyckte att han skulle komma. Hon tittade på mig och sa "jag tor du är en stark person men det finns en gräns för vad vi klarar av" tråkiga besked, taskigt väglag och en liten i bilen. Jag ringde M som åkte så fort han kunde med tanken " vad är sannolikheten" två i detta fall unga vänner som drabbas samtidigt. Läkaren tog tre prover, 2 i knölen i bröstet och 1 i armhålan.
Med tanke på alla helgdagar som stod för grinden så skulle svaren på biopsin gå direkt till onkologen för att spara tid. Hon sa att om det hade varit en vanlig vecka hade jag fått en tid till henne veckan efter för att få reda på svaret. Så jag som är lite naiv trodde att jg skulle få höra något innan nyår så var inte fallet.
När vi den 10 jan kom hem efter våran tredje jul och vårat andra nyår:) låg det ett brev med en tid till onkologen den 14 jan. Det var skönt att slippa vänta och att ha något att säga till alla nära och kära som väntat lika mycket ellerkanske mer.
Den 14 jan åkte jag och sambon för att träffa läkaren på onkologen. Han talade o att min läkare tyvärr hade rätt i sina farhågor att det krävs cytostatika innan det går att opererar bort. Det positiva är att den inte är inflamatorisk men det blir doch samma behandling. Denna läkare skickar en remis för inläggning av venport och vill att jag ska ringa så fort jag fått den tiden för han vill att behandlingarna kommer igång så fort som möjligt. Han tänker extra insätta mig för han tycker att jag har väntat minst 1 vecka för länge på grund av alla helger som varit. Enligt mammogrfin är knölen 2 cm ( men sannolikt större) det går inte riktigt avgöra då det inte finns nägra tydliga konturer, har inte nämt det me kölen jag kan greppa är 8-10 cm. Jag fick även veta att lymfan är angripen och läkaren bekräftade det jag känt en knöl till. Jag har även vid detta tillfälle en fruktansvärd klåda och detta pga att även huden är angripen.
Den 19 tar jag blodprover för att den 20 sätta in venporten läkaren på bröstenheten ska även ta en större bit för att kunn analysera vilken typ av cancer det är så jag får rätt behandling.
När jag fick tiden och ringde onkologen sa de att det inte fanns tider före den 1 februari.
Den 21 ringer min läkare och talar om att på måndag de 25 har jag tid för information och inläggning inför behandling den 26.
Den 25 kom mamma på morgonen för att vara barnvakt, jag och M åkte lite tidigare så vi skulle hinna med lunch innan sjukhusvistelsen (har ju gjort den tabben innan o attans vad hungrig jag blev) eftersom ingen av hade en aning om hur lång dagen skulle bli. Jag blev tilldelad en säng, det kollades blodtyck, feber m.m. vi fick info från en sköterska fick även veta att om jag ville kunde jag få permision, träffade en läkare blev grundligt undersökt hon hittade ytterligare en förändring vid nyckelbenet, jag hade även en reflex i foten som man normalt inte har så hon tyckte att jag skulle göra en huvudröntgen. Hon ville dock konsultera en annan läkare innan hon fattade något beslut. När hon kon tillbaka sa hon att vi skulle vänta med röntgen och att de fått svaret på den sista biopsin. Hon han knappt börja informerar innan den andra läkaren kom in vi fick då veta att biopsin var obrukbar då de fått ut för få aggresiva celler. Så det går inte annalysera provet utan jag är tvungen att göra en ny innan de kan börja förgifta mig.
To be continnued.........
Kommer säkert att ändra i detta inlägg när jag har lite mer ordning i huvudet det kanske är bra med en röntgen........undra om de kan se oredan;)
När titeln är någon annan än utkast är detta inlägg färdig redigerat
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)