måndag 25 januari 2010

Utkast

Tänkte att jag ska börja blogga nu när Cancern fått ett fäste i mitt bröst och det finns många i min omgivning som tänker på mig, undrar hur det går och gärna vill höra så fort det sker en förändring. Det känns skönt att veta att så många bryr sig men hur gärna jag än skulle vilja så hinner jag inte ringa alla.



Så här började det hela............



En kväll i tunnelbanan, nä det var det ju inte men det är en bra låt:)
Någon gång under sensommaren/hösten kände jag en knöl i mitt vänstra bröst och hann tänka tanken undra om det kan va cancer men lika snabbt var den tanken borta eftersom jag ammade. Jag hade då ammat i ca 4 mån, min lilla älskling var inte så förtjust i det bröstet så han ammade väldigt sällan på den sidan. Detta gjorde att jag fler med mig trodde knölen hade med det att göra. Sedan gick det någon månad (tror jag, har ganska dålig tidsuppfattning.) så upptäckte jag att bröstet hade en lite annan form.

När jag i slutet av november var hemma hos en av mina närmaste vänner som ganska nyligen hade opererats för att hon har bröstcancer. Jag visade mitt bröst och frågade hur hon hade vetat att det var cancer, jag har ju lite knölar i brösten jämt. När hon såg det och sedan läste lite information om symtomen så bad hon mig att söka för det. I den vevan skulle jag till BVC som håller till på samma ställe som vårdcentralen och betällde då en tid och fick det dan efter. Ni ska veta vilket de flesta av er gör att jag sökta för jag viste att min kära vän skulle tjata på mig annars och det skulle hon slippa.



Den 25 nov träffade jag läkaren på vårdcentralen som skickade en remiss till mammografin och en till bröstnheten.

Den 16 dec ringde de från mammografin och hade tid till mig den 17 nov. När jag kom hem från mammografin hade jag fått en tid till bröstenheten den 7 januari.

Den 21 dec ringde en mycket trevlig kvinna från bröstenheten ,när jag var på väg för att träffa familjen för att fira jul,och talade om att de kollade över sina luckor och ringde till de som hade tider långt fram för att höra om vi kunde komma tidigare. Jag kunde få en tid kl 12.00 den 22 dec och den tog jag ju. Jag och sonen sov över hos min mamma och min sambo åkte hem för han skulle jobba.

Den 22 åkte jag med lillkillen för att träffa läkaren åkte själv eftesom det var på vägen hem och jag bra trodde det var ytterligare en undersökning. Jag tackar min lyckliga stjärna att min lille älskling är tillfreds med att leka lite själv han fick vara på golvet och gymnastisera under tiden läkaren undersökte bröstet. Han blev dock lite ledsen är läkaren tuchade hans fingrar med sin rullande pall. Hon (läkaren) talade om för mig att jag har bröst cancer och att det måste gjöras en biopsi och att hon skulle gå och förbereda för det. Hon undrade var min sambo var och tyckte att han skulle komma. Hon tittade på mig och sa "jag tor du är en stark person men det finns en gräns för vad vi klarar av" tråkiga besked, taskigt väglag och en liten i bilen. Jag ringde M som åkte så fort han kunde med tanken " vad är sannolikheten" två i detta fall unga vänner som drabbas samtidigt. Läkaren tog tre prover, 2 i knölen i bröstet och 1 i armhålan.
Med tanke på alla helgdagar som stod för grinden så skulle svaren på biopsin gå direkt till onkologen för att spara tid. Hon sa att om det hade varit en vanlig vecka hade jag fått en tid till henne veckan efter för att få reda på svaret. Så jag som är lite naiv trodde att jg skulle få höra något innan nyår så var inte fallet.

När vi den 10 jan kom hem efter våran tredje jul och vårat andra nyår:) låg det ett brev med en tid till onkologen den 14 jan. Det var skönt att slippa vänta och att ha något att säga till alla nära och kära som väntat lika mycket ellerkanske mer.



Den 14 jan åkte jag och sambon för att träffa läkaren på onkologen. Han talade o att min läkare tyvärr hade rätt i sina farhågor att det krävs cytostatika innan det går att opererar bort. Det positiva är att den inte är inflamatorisk men det blir doch samma behandling. Denna läkare skickar en remis för inläggning av venport och vill att jag ska ringa så fort jag fått den tiden för han vill att behandlingarna kommer igång så fort som möjligt. Han tänker extra insätta mig för han tycker att jag har väntat minst 1 vecka för länge på grund av alla helger som varit. Enligt mammogrfin är knölen 2 cm ( men sannolikt större) det går inte riktigt avgöra då det inte finns nägra tydliga konturer, har inte nämt det me kölen jag kan greppa är 8-10 cm. Jag fick även veta att lymfan är angripen och läkaren bekräftade det jag känt en knöl till. Jag har även vid detta tillfälle en fruktansvärd klåda och detta pga att även huden är angripen.


Den 19 tar jag blodprover för att den 20 sätta in venporten läkaren på bröstenheten ska även ta en större bit för att kunn analysera vilken typ av cancer det är så jag får rätt behandling.

När jag fick tiden och ringde onkologen sa de att det inte fanns tider före den 1 februari.

Den 21 ringer min läkare och talar om att på måndag de 25 har jag tid för information och inläggning inför behandling den 26.

Den 25 kom mamma på morgonen för att vara barnvakt, jag och M åkte lite tidigare så vi skulle hinna med lunch innan sjukhusvistelsen (har ju gjort den tabben innan o attans vad hungrig jag blev) eftersom ingen av hade en aning om hur lång dagen skulle bli. Jag blev tilldelad en säng, det kollades blodtyck, feber m.m. vi fick info från en sköterska fick även veta att om jag ville kunde jag få permision, träffade en läkare blev grundligt undersökt hon hittade ytterligare en förändring vid nyckelbenet, jag hade även en reflex i foten som man normalt inte har så hon tyckte att jag skulle göra en huvudröntgen. Hon ville dock konsultera en annan läkare innan hon fattade något beslut. När hon kon tillbaka sa hon att vi skulle vänta med röntgen och att de fått svaret på den sista biopsin. Hon han knappt börja informerar innan den andra läkaren kom in vi fick då veta att biopsin var obrukbar då de fått ut för få aggresiva celler. Så det går inte annalysera provet utan jag är tvungen att göra en ny innan de kan börja förgifta mig.

To be continnued.........

Kommer säkert att ändra i detta inlägg när jag har lite mer ordning i huvudet det kanske är bra med en röntgen........undra om de kan se oredan;)
När titeln är någon annan än utkast är detta inlägg färdig redigerat

Kram

9 kommentarer:

Pernilla sa...

hej älskade Veronica nu hittade jag hit men det var inte lätt skam den som ger sig. jag får hjälpa Sussi hitta hit nästa gång jag är där för vi gjorde inte det idag när vi försökte. jag är med dig hela tiden i mina tankar styrke kramar Pernilla

Tina sa...

Hittade hit jag också! Hoppas verkligen att allt har gått bra idag. Mina tankar har varit hos dig hela dagen! Kram!

Ankan sa...

Duktig du e på att skriva. Du fanns med på följarlista =) Länkar din blogg från min, hoppas de är ok..Ja vi syns ju i morron då =)
Är glad att du sökte så jag slapp tjata *L*
Älskade vän,,vi fixar detta =)

gladmymlan sa...

ah så bra med blogg! en blogg kan faktiskt hjälpa mer än man tror, genom att skriva ner, strukturera upp. och sen när man läser sitt inlägg känns det lite bättre ibland!

jag oroar mej, trots att vi bara träffats i förbifart eller ytligt, men samtidigt så får jag väl säga som jag gör till goa ankan, bara ett steg i taget, och fokusera på det positiva hela tiden så långt det går!

det är oroligt, upp och nervänt och helt åt skogen, men det finns alltid hopp tro och mirakel att tro på när det känns mörkt...

det får bli en jäkla resa, men jag har förstått att du inte är en "måla fan på väggen tjej" och att du är stark så klart attans du fixar detta även om det kommer ta tid!

som sagt, kanon bra med blogg, jag kan bara tänka mej att JAG som inte känner dej personligen, oroat mej hele tisdagen, vad ska då alla andra som känner dej göra?

hoppas du vet det finns mååånga som vill vara till hjälp och som tänker på dej!
Herr Egon kan rumstera hur han vill, han vinner aldrig ändå, för mig veterligen kan man inte få cancer i själen, hoppfullheten och glädjen! och det är huvudsaken.

lycka till nu och ta det otroligt lugnt uppåt jönköping idag, med storm varning och allt!

storkram/ jansson!

Bergatrollet sa...

Å jag har oxå hittat hit tack vara ankans blogg... glad att du skriver så man kan följa din resa...
Vet knappt va jag ska skriva, tycker allt bara är för tråkigt, ledsamt och förjävligt... om du nu har tid till onokolgen den 5/2 så går min bil till jkpg om du vill åka med vi ska vara hos tandläkaren kl 8.30

Många kramar!

Annika M
(Bergatrollet)

Anna sa...

Kanonbra....glöm inte att skriva nu bara...om du kan få ordning på alla tankar o papper du fått. Hoppas inte du börjar må dåligt nu ikväll bara, varken av sprutorna eller giftet. sov gott ,kramar

mia sa...

hej fina vän, skönt du startat med bloggskrivande så vi kan följa med i vad som händer i din vardag när vi inte är så nära fysiskt som vi ofta önskar. Tänker på dej galet mycket. Puss o kram

Anonym sa...

Nu gick det ! Hoppas det är bra med dig i dag och att gifterna inte gör det jobbigt för dig ! Kram Kram

Emmiz sa...

Hej!
Tog några dar innan jag hittat hit!
Är nog bra m en blogg, kan va skönt att "skriva av sej" alla händelser, tankar o funderinar!
Tänker på dej!!!!

Kramar Emmiz!