Ett bröst mindre

Skrivit Måndagen den 7 juni 2010

Operationen gick bra samlade dock på mig en hel del vätska i ett par veckor efter. Fick tappa bröstet två gånger, ja det var faktiskt som om det växte ut ett nytt bröst. Fick även en inflammation så det blev till att äta penicillin i 10 dagar. Såret läkte väldigt bra så det var ju skönt.

Träffade läkaren den 26 maj

Hon hade inga roliga besked att ge, hon hade fått bort 19 lymfar och alla 19 var angripna. Det fanns metastaser i hela bröster. Eftersom jag fått cytostatika innan operationen hade de svårt att göra en "rättvis bedömning" på tumören men det de fick fram av det som opererats bort var knölen 4 cm och medel aggressiv Det troliga är att den varit både större och aggressivare men jag vet inte om det har någon betydelse nu egentligen.
Det är en konstig känsla att inte veta om allt är borta eller inte, det var lättare att när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer. När jag träffat onkologen och fått behandlingen utstakad och det visade sig att jag svarade väldigt bra på den kändes det som att när bröstet väl var borta var det bara säkerhets åtgärder kvar, nu vet jag inte.
Jag grubblar inte så mycket över det men det finns ju där och vist har jag tänkt att jag kanske inte får vara med när Milton växer upp.
Jag inser att de negativa tankarna inte hjälper mig att bli frisk så därför tänker jag positivt större delen av tiden. Jag har SÅ mycket att leva för och det tänker jag göra länge.
Om jag får ha EN önskan här i livet är det att bli en gammal krut gumma=)

Nästa behandling är den 16 juni och då skall jag även träffa överläkaren på onkologen. Ska försöka uppdatera ganska nära inpå behandlingen men det är ju inte så säkert att inspirationen till att skriva infinner sig.

Natti natti

Operation tisdagen den 27 april

Då har det blivit dags att bli av med skiten och ett bröst. Träffade läkaren i tisdags och hon berättade var hon ska skära och att hon ska ta mycket mer upp under huden. Så när hon är färdig blir jag platt som ett barn som hon sa. Har svårt att föreställa mig hur det kommer att kännas att bara ha ett bröst. I och med att jag sedan den 14 januari har vetat att huden också varit angripen så har jag ju varit medveten om att hela bröstet ryker. Fast det tänkte jag nog redan när jag fick veta att jag hade cancer. Ett bröst mer eller mindre är ju inte så viktig i det stora hela bara allt slutar väl och det ska det ju göra. Kanske inte vill ha ett bröst mer skulle se konstigt ut med tre..
Läkaren jag träffade var samma som berättade för mig att jag hade cancer, när hon undresökte mig kände hon inte knölen i armhålan som i julas var ganska stor. Milton var med denna gången också och charmade personalen, även Mattias var med tror inte han charmade lika mycket.

Kändes som om jag hade mer jag skulle skriva men det hände något med kontakten till hjärnan så jag får väl skriva det en annan gång om jag får bättre kontakt.

Ni får gärna sända en tanke på tisdag att allt går så pass bra att jag får åka hem på onsdag iaf senast torsdag.

Kram

Länge sen sist..

Då har jag äntligen tagit mig i kragen, nu blir det ganska mycket att skriva igen;).
Har nu fått två behandlingar sedan jag skrev sist och har mått förhållandevis bra. Jag fick välja om jag ville opereras efter 4 behandlingar och få 2 eller 3 till efter eller om jag ville ha två till innan operationen och inga efter. När jag satt hos läkaren var det som om det blev tilt i hjärna på mig. Kan väl inte påstå att jag var beredd på att jag själv skulle välja hur det skulle se ut framöver med op. o beh. men så blev det och jag valde operation efter 4:de beh.

Angela var med mig på den tredje beh. hon hade med sig ett meddelande från sin son, säg till Veronica att när hon kommer från beh. kan hon lägga sig o vila så ska jag göra köttbullar och makaroner Blir man rörd eller.. Så när vi kom hem till Angela satte jag mig i soffan fick täcke och kudde och en kopp te i väntan på att maten skulle bli klar. Killen hade stått och trillat köttbullar och till råga på allt hade han gjort några utan lök eftersom jag och Angela inte gillar det.

Efter den 3:dje var jag trött men slapp illamåendet, tröttheten är en av andledningarna till att det inte blivit någon uppdatering. Åkte på en förkylning så jag fick ta lite extra prover som inte visade på någon infektion vilket betydde att förkylningen var virusbaserad och inget att göra något åt. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas på att den skulle gå över, Mattias var hemma från jobbet två dagar det var skönt. För bara några dagar senare fick han åka till Norge o jobba i 11 dagar med resdagar.

Denna gång blev det inte 1 spruta utan 8 tur att jag har Anna. Mattias gjorde ett tappert försök men då han inte fick in nålen på första försöket drog jag ner tröjan o sa att vi skulle åka in till Anna. Dumt när känslorna går före förståndet för det gör ju inte särskilt ont och det går ganska fort men attans så obehaglit. Jag är lite nöjd med mig själv jag kan faktiskt titta på sprutorna.

Dagarna innan det var dags för nästa behandling började jag känna mig ganska pigg.

Så kom dymmelonsdagen och det var dags för den sista behandlingen innan operationen. Jag åkte in och hämtade Tina som skulle följa med denna gång. Vi kom inte mer än ca en mil så fick vi stanna då bilen kokade, fyllde på vatten men detta hjälpte inte då bilen inte ville starta. Ringde Mattias som fick komma och skjutsa oss till jkpg då det var ganska dumt att chansa på att bilen skulle hålla till jkpg om vi lyckades få den att starta. För vi hade ju inte gott om tid kl var 9.10 innan M kom och jag skulle träffa läkaren 9.30. Straxt innan 10 var vi jkpg och jag fick träffa läkaren ganska snabbt.

Just det jag har ju gjort en mammografi till under den här perioden och enligt den är cancer sannolikt oförändrad. Kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa men något i stil med att det är lite svårt att avgöra för att jag har täta bröst vilket gör det svårt att röntga och få ett tydligt svar men att enligt den kliniska undersökningen har den halverats. Sen är det ju inte säkert att det är cancern som minskar men inflammationen och det var väl det som var syftet med cellgifter från början huvudsaken är att den inte blir större.

Nu så här nästan en vecka senare mår jag ganska bra, lite illamående och en lite konstig känsla i munnen som gör att vissa saker inte smakar som jag förväntar mig. Igår annandagpåsk sov jag nästan 3 timmar på em och gick och la mig vid ca 22, trött.se skönt att det har varit helg och att Mattias var hemma förra veckan. Idag har mamma varit här och hon stannar tills i morgon även om jag känner mig piggare är det skönt om jag är trött kan jag gå och lägga mig och så finns det någon där för Milton.

Lämna gärna ett avtryck när Du är inne och läser, det är alltid kul..

Kram