måndag 22 februari 2010

Förlåååt kära vänner!!!

Veronica i ett nötskal när allt rullar på glömmer jag lätt bort att uppdatera...Sorry

Det har ju hunnit hända en del sen jag senast skrev.....

Onsdagen den 10

Fick efter frukost veta att mina värden stigit så jag kunde få antibiotika i tablettform, vilket för mig innebar utskrivning:)). Läkaren var dock inte lika övertygad om det eftersom min kära man fortfarande var sjuk, jag pratade lite med sköterskan så fick jag åka hem. Anna kom med Milton och hämtade mig det var en sån befrielse att få kliva utanför dörrarna. Tänk vad ett par dagar kan göra. Jag fick recept på tabletter jag redan hade hemma och jag skulle äta dem i två veckor, blev lite fundersam då den kvinliga läkaren sagt att jag skulle äta antibiotika tills värdet var uppe på 1,5 men doctors orders vem säger emot. Inte jag de kanske hade tvingat kvar mig då:) Fick order om att va försiktig då jag forfarande var infektionskänslig..

Fredagen den 12

Mamma kom och hämtade mig och Milton för avresa till för skelett-undersökning, skulle även ta prov för att kolla värdet på de vita rackarna. 10.20 fick jag en injektion med ett radioaktivt ämne sedan fick jag vänta i tre timmar. Under denna tiden skulle jag inte hålla Milton alltför långa stunder då jag strålade. Hade ju hoppats på att kunna hämta peruken men salongen var stängd, kunde ha ringt kvinnan som har salongen men det kändes inte så viktigt. När det var dags för undersökningen fick jag lägga mig på en brits och där skulle jag ligga tvärstill i 20 min, jag konsentrerade mig så på att vara still att jag nästan somnade. När det var klart sa sköterskan att han var nöjd och han trodde jag skulle bli det med kändes bra att gå där ifrånn med de orden. Innan vi åkte hem gick jag in på onkologavd. för att kolla om de fått svaret på blodprovet och det hade de, det hade ökat till 2,64. Då kunde jag inte låta bli att ifråga sätta vad läkaren som skrev ut mig hade sagt, fick prata med den läkaren jag haft kontakt med innan inläggningen och hon försökte ringa men fick inte tag på läkaren. Hon höll med om att det verkade konstigt att jag skulle äta antibiotika då jag inte hade någon infektion i kroppen men hon kunde inte gå emot hans ordination. Underbara som de är lovar hon att försöka få tag på honom under em och återkomma till mig. Denna helg ska tillbringas med familjen så jag åker med mamma hem. Vid sex tiden ringde läkaren och talade om att jag inte behövde forsätta med antibiotikan

Onsdagen den 17 Dags för andra behandlingen

När jag vaknade och skulle ta mina cortisontabletter som jag ska ta dagen innan, samma dag och dagen efter behandling slog det mig att jag glömde det igår. Jag ringde till onkologen och fick bekräftat det jag trodde, behandlingen blev framflyttad en dag. Vilket innebar att mamma hade tagit ledigt från jobbet i onödan så jag ringde Anna och kollade om hon kunde följa med mig på torsdagen och det kunde hon. Jag antar att ni som känner mig inte är så förvånade, jag blev det inte.;))

Torsdagen den 18

Innan behandlingen var det ett läkarbesök och jag anmälde mig på plan 4 som de sagt, kvinnan där sa att jag skulle till plan 5 så dit gick vi. Vi hängde av oss och pratade sedan med en sköterska som sa att jag skulle träffa läkaren på plan 4 innan. Hon följde med oss ner och talade om för läkaren att jag satt i väntrummet:)

Läkaren ville veta lite om hur jag mått sedan den förra behandlingen och om jag hade några frågor. Jag ville ju givetvis veta vad vävnadsprovet och skelett-undersökningen hade visat. Skelett-undersökningen var som datotommografin helt tillfredsställande alltså ingen spridning. Vad beträffar vävnadsprovet fick de för lite material denna gång också så de kan inte avgöra vad det är för cancer de vet att den är hormonbaserad, att den livnär sig på hormoner.
Nu misstänker de att den är lobulär och den är inte inflamatorisk fast den är inflammerad Det är lite speciellt som läkaren sa.... Detta gör mig inget klokare men inte heller mer förvirrad, jag har stor tillit att de gör det som är bäst för mig utifrån vad de vet.
Eftersom det var en läkare jag inte träffat innan kunde han ju bara gå på de tidigare utlåtanden om knölarnas vara eller icke vara... Enligt vad han läst och vad han kände när han gjorde undersökningen tyckte han att både knölen i bröstet och lymfan hade minskat. Med tanke på att de vita blodkropparna sjönk så mycket är det ofta ett gott tecken för cellgifternas inverkan på cancern.

Efter besöket hos läkaren skulle jag få vänta en timma innan de kunde börja med behandlingen eftersom gifterna måste blandas till. Vi passade på att äta och tänkte göra ett nytt försök med peruken. Salongen var även denna dag stängd men nu ringde jag och fick tag på kvinnan som kunde komma förbi salongen. Hon kunde vara där vid halv ett och 12.20 skulle jag få behandling så det var ju bara att förklara läget för sköterskorna och fråga om det var ok att de satte igång lite senare.
Självklart, säger tre leende sköterskor, ska du fixa det innan kom när du är färdig.... På vägen tillbaka till de andra kunde jag inte låta blir att studsa fram av lycka, snacka om människor på rätt plats:))

Jag fick min peruk men det känns konstigt, vet inte om jag kommer använda den men det får väl tiden utvisa..

Det tog sin lilla tid att komma igång med behandlingen så när det var dags att åka hem hade vi spenderat ca 7 timmar på sjukhuset. För att motverka så att de vita blodkropparna inte sjunker så mycket som sist fick jag med mig en spruta hem som jag skulle ta 24-48 timmar efter behandlingen. Jag är tacksam över att Anna var med och att hon inte har några problem med sprutor så de fick visa henne hur de skulle gå till.

Fredagen den 19

Var inne i stan och lunschade men kände att det var vad jag klarade av, var väldigt trött både efter behandlingen och att Milton inte sov som jag ville. Så när jag och Milton kom hem var det sängen som gällde för mig. Senare på kvällen kom Anna med familj jag fick sprutan och så här i efterhand kan jag ju undra varför jag är så orolig...

Denna gång har jag varit tröttare och mådde även illa fredag och halva lördagen. På tal om illamående så är det ju en himla tur att jag inte är med i någon studie som det var tänkt från början. Jag får ju en illamående dagbok som jag ska fylla i och den förra fyllde jag i mer än halva samma dag jag träffade läkaren och fick min andra behandling...

Är piggare idag och har orkat vara social, sen är det ju lite provtagningar fram till nästa behandling den 11 mars och den här gången SKA jag inte glömma mina betapredd dagern innan. Händer inget drastiskt och akut så kanske jag inte skriver på ett tag men vem vet...

För mig är det nog God natt nu..... KRAM

tisdag 9 februari 2010

En dag närmare hemkomst

Tog nytt prov vid sjutiden idag på morgonen men när läkaren var här halv nio så hade de inte fått något svar. Fick lite tydligare besked om vad som gäller för att jag ska få åka hem och hur det ska se ut när jag kommer hem. Värdet på de vita blodkropparna ska vara 0,5för att jag ska kunna sluta med antibiotikan intravenöst och gå över på tabletter sedan ska jag äta tabletter tills värdet är uppe på 1,5. Läkaren på onkologen hade sagt att han trodde att jag kanske kunde åka hem på onsdag så jag frågade hur känslig jag är den närmsta tiden eller om jag kanske kunde jobba till helgen:) det kunde jag inte. Jag ska inte gå på café eller i stora affärer, jag ska inte ha massa folk hemma men jag får träffa några i taget.

Sedan berättade hon lite mer om vad hon sett på röntgenbilderna, det syntes inget i buk och bröstkorg och den ena svullnaden i armhåla som syntes är svår att säga vad det är. Det kan vara en inflamation, levrat blod eller cancer det visar sig när de opererar.

När det är dags för fm dosen har de fått svar på proverna och värdet hade stigit till 0,23 så det är ju en bit på väg.



M är fortfarande förkyld så han kunde inte komma med mitt lilla hjärta men som tur är har vi många underbara vänner och en av dom kunde följa med lillkillen hit. Jag blir så glad av hans närvaro att allt annat blir som bort blåst. Tjejen som var med hade en annan vän här på sjukhuset så hon passade på att träffa henne oxå. Tyvärr går tiden alldeles för fort när jag inte är själv, vill ju bara ha kvar honom här men det är ju inte så roligt för honom.

Det bev någon miss här idag så em dosen blev två timmar sen men jag tycker det är ganska bra för då får jag nästa doser vid 24 och 06 istället för 22 och 04. Idag har jag börjat tappa håret så det blir ju spännande att se hur det är i morgon.

måndag 8 februari 2010

Helgen i Eksjö


fortsättning på fredagen den 5

Är i Eksjö innan halv åtta jag går dit de sa att jag skulle gått om jag åkt in på tordsdagen, det var en del folk i väntrummet så vi fick vänta en liten stund. När jag får hjälp är det av samma kvinna som jag pratade med i telefon, hon tar minpatientbricka så får jag vänta en liten stund till. Det visar sig att jag kommit fel jag var på Distriktsläkarjouren och inte Akuten så hon följer oss till Akuten. Märkligt att hon inte kunde sagt det redan i telefonen, hade ju besparat både mig och henne lite tid.


Jag fick komma in efter en liten stund till medicinakuten som oxå visade sig vara fel eftersom mitt problem i grunden tillhör kirurgin men det var Jätte gulliga sköterskor som hjälpte mig. De stack mig i varsin arm för de var tvågna att ta blododling på tvåolika ställen. Mina underbara Älsklingar började bli ganska trötta när kl började närma sig nio så vi sa att de kunde ju lika gärna åka hem eftersom jag med ganska stor sannolikhet skulle bli kvar.

Precis när de ska åka kommer läkaren så de stannar. Läkaren säger att de ska ta en näsa/svalgodling, halsodling och urinodling.

Det tar ytterligare någon timma innan jag kommer upp på avdelningen och här får jag ett eget rum med egen sköterska eftersom jag är infektionskänslig, de sätter även upp en skylt där det står " besök till patienten tala med vårdpersonal". Pestsmittad;) Venport till vilken nytta... fick en kanyl i handen för antibiotikan. Så under denna dag har de stuckit mig på fyra olika ställen och för er som inte vet är jag fruktansvärt spruträdd. Det börjar bli lite bättre..kanske



Lördagen den 6

Får veta att det kommer vara ett bröllop under dagen, vilket jag egentligen var ganska säker på då jag råkat höra bruden prata med fotografen om dagens datumet. SÅÅÅ himla kul och de var såååååååååå fina.
När klockan var över tio och de kom in för att ge mig den tredje dosen med antibiotika undrade jag om jag skulle få träffa någon läkare. Ronden gicks vid nio så de hade missat mig:) det tog en liten stund till sedan kom läkaren. Hon talade om att jag skulle tills på måndag då hon kunde prata med någon läkare på onkologen för det är de som beslutar om min behandling. Tidigare hade de varit osäkra på om jag skulle få ta emot besök eller inte men det sa läkaren att jag fick och att jag kunde ta en promenad om jag orkade.
Jag tog en sväng till dagrummet för att se om det fanns några bra tidningar men det gjorde de inte, tillbaka på rummet kände jag mig trött och vilade en stund. När mina älsklingar senare under em dök upp höll vi oss på rummet för jag orkade inte med något annat.
En hel dag utan stick det känns väldigtbra.

Söndagen den 7

Jag vaknade och hade mycket energi, duschade tog på mig riktiga kläder ( inte mysbrallor) bäddade sängen och väntade på att mina Älsklingar skulle dyka upp. De kom vid tolv tiden, vid två tiden kom en kompis jag inte träffat på länge och vid fyra tiden kom min mamma och hennes sambo. När det var dags för eftermiddagsdosen fick jag den i dropp form, vilket kändes väldigt konstigt då de tidigare gett det via spruta.
Vid sextide hade alla åkt hem, så jag ringde och pratade med lite människor. När natt personal kom var ordningen återställd igen, jag fick antibiotikan med sputa. Sitter vid datorn till två så det blev inte många timmars sömn då de kommer vid fyra och ger mig en dos sedan frukost runt åtta.

Måndagen den 8

Halv nio kom läkaren och talade om att värdet på mina vita blodkroppar var lika lågt som i fredags men att jag inte har någon infektion i kroppen. Hon hade inte pratat med någon läkare på onkologen och ville vänta lite eftersom även de går ronden och har lite morgon möte.
Vid nio var det dags att börja dricka kontrastdricka inför datotommografin av bröstkorg och buk. Jag skulle dricka ett glas var tjugonde minut och det var väldigt lätt då det var som att dricka vatten.

Vid tio var det dags för en ny dos och då var vi tillbaka till droppform, vet inte varför de envisas med det men kanske för att det är en elev som gör detta. Hon spolar rent och kopplar slangen men det händer inget jag tror hon försöker tre gånge. Sedan konstaterar hon och hennes handledare att nålen var förbrukad och det var dags för en ny, gissa om jag blev rädd att hon skulle göra det. Behövde inte oroa mig så länge för det blev handledaren som gjorde det, fick en lite grövre nål i armvecket denna gång. Att det blev en grövre nål hade och göra med att på röntgen skulle de spruta in kontrastmedel och till det krävs en tjockare nål. Väl på plats är det elevens tur att spola rent och sätta dit slagen när slagen ska på plats blir det backsug, eller vad det heter, och det rinner lite blod i kanylen.

Personal blev glad då jag kunde ta mig själv till röntgen sparade lite tid för dom. Fick göra en provomgång i maskinen innan det var dags för den riktiga rundan. När kontrastet kom ut i kroppen blev jag alldeles varm och det kändes som jag kissade ner mig, lite obehagligt men det gick snabbt över. Röntgen sköterskan talade om att hon ringt personal på avdelningen så att de kunde hämta mig, jag sa att jag kan gå själv för det hade jag ju gjort hit. Så säger hon ja det sa de på avdelningen med men det tycker inte jag för du har fått kontrast så jag får sätta mig i ett väntrum. När jag suttit där i en kvart och ingen hade kommit frågade jag om jag inte kude gå men det fick jag inte men när jag suttit i nästan 45 min tröttnade jag och gick.
På avdelningen möts jag av glada leedned och " där är ju den försvunne" man kan ju säga att det blev ett stort missförstånd för de trodde att jag skulle gå själv:)

Pratar med en vän vid tolv som var i jkpg och skulle komma för om jag skulle få komma hem så kunde jag åka med henne. Innan min vän hinner hit kommer läkaren civilklädd och på språng, hon hade efter många försök lyckats få tag på en läkare. Jag ska fortsätta med antibiotika intravenöst ett par dagar till och sedan övergå till tablettform men det beror på hur värdena är hur länge det blir. Inte nog med att jag blir kvar det återgick även till att vara isolerad men som tur är har de fullt i jkpg annars hade jag blivit flyttad dit. Läkaren hade även fått ett första utlåtande från röntgen och det såg bra ut så skönt. Hon skulle gå igenom det mer i morgon när hon har lite mer tid.
Så tyvärr kunde inte min vän stanna länge och det kom en sköterska och frågade om inte läkaren pratat med mig:). Mina älsklingar får komma till mig....
Idag har det varit en jobbig dag saknar min lilla Älsking, ja min kärlek oxå men det är inte samma sak. Såg även ett gripande reptage, förbannade fyllekärring och jä..a rättsystem.
När jag pratar med M är han lite krasslig så vi kommer fram till att det inte är så lämpligt att han kommer hit. Som tur är har vi underbara friska vänner så det löste sig ändå. Så nu känns det lite lättare igen.

lördag 6 februari 2010

Innan inläggningen

Torsdag den 4

Vaknade tidigt typ vid halv 6 tiden kände mig rastlös och hade tänkt skotta lite snö men min lille älskling ville inte sova längre så då stannade jag inne. Kvart över åtta kom A för att vara med lillkillen under tiden jag åkte till vårdcentralen tog prover och plockade stygnen. Det flöt på och jag var hemma vid nio igen frukost och kaffe innan A åkte hem.
Senare på fm satte jag lillkillen i vagnen gick ut och skottade snö. Fick avsluta innan gången var fördig och gå på en liten promenad för det var någon som inte ville somna. Under promenaden ringer läkaren hon talar om att de fått svar på proverna och de var inte så bra så hon undrar hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra men att jag hade lite (väldigt lite) ont i halsen. Hon ville då att jag skulle gå in och ta tempen så skulle hon diskutera med en kollega och återkomma till mig om en timma. Jag hade 38,3 grader precis när jag kom in men på ca en timma sjönk det till 37,5. Så när ja pratade med läkaren hade jag igen feber men eftersom jag hade haft det ville hon diskutera med en kollega igen. Hon ringde tillbaka lite senare och ville att jag skulle åka till vårdcentralen, eller akuten och kolla halsen göra nån odling eller nåt:). Vi kommer överens om att ha hon ringer mig under morgondagen.
Tjugo över tre ringde jag M och bad honom komma hem då jag hade ringt BVC för att kolla vad vi kan ge lillkillen mot hans slemhosta och de skulle ringa tillbaka 15.45.
Jag åker till vårdcentralen där de inte kan hjälpa mig för de har en utbildning och det finns ingen läkare på plats kl var då 15.40. Kvinnan där säger att om jag ringer deras nr efter fem blir jag kopplad till Eksjö. Efter några samtal hit och dit beslutades det att jag skulle åka till vårdcentralen fredag morgon.
Så under tiden M plogade snö hemma åkte jag in till stan för att hämta ut ett recept. Efter en stunds köande blev det min tur och då har de inte tabletterna hemma så det blir en tur i morgon igen.
Sedan åkte jag på blingo-party ett företag som säljer färgglada ekologiska barn och dam kläder. Det var en mysig kväll.....

Fredag den 5

Börjar dagen med att ta tempen som låg på 38 grader sedan ringer jag vårdcentralen och talar om vad som hände under gårdagen, kvinnan blir lite fundersam över att de inte kunde hjälpa mig igår men säger att hon inte ska gå in i vad någon annan sagt. Hur som helst så får jag komma dit och de börjar med att ta ett prov i halsen som de kan analysera direkt, sedan ringer de till onkologen för att ta reda på vad de ska ta för prover på mig. Det blir två rör blod och ett näsa/svalg prov det killades och var obehagligt, de körde in en fjäder topps genom näsan.
Vid två tiden ringer läkaren från onkologen och jag uppdaterar henne om vad som hänt och informerar om min dagsform som just då var ganska ok med en temp på 37,6 grader. Hon säger att det är ok om jag är hemma men om jag börjar må sämre eller får feber så ska jag åka in till Akuten och att vi ska höras igen på måndag.

På kvällen har jag feber och ska åka till Akuten så jag ringer för att kolla om de kan ge mig en spruta antibiotika och skicka hem mig eller om det krävs inläggning Jag slår nr till den lokala vårdcentralen och blir som kvinna i torsdags sa kopplad till Eksjö
Jag talar om läget att jag är under cytostatika behandling, har dåligt värde av vita blodkroppar, har feber och att min läkare sagt att jag ska åka till akuten och få antibiotika direkt ut i blodet om jag skulle få feber. Innan jag åker vill jag bara veta om jag får åka hem i kväll eller inte. Tror inte hon lyssnade på allt jag sa. Hon frågade var jag fick min behandling och att det var dit jag skulle åka, jag talade om för henne en gång till vad läkaren sagt och att akuten för mig är Eksjö och inte jkpg. Ni ska inte tro att det hjälpte hon frågade ytterligare någon gång vart jag blev behandlad och sedan skulle hon diskutera med en kollega om vad jag skulle göra, fick dock inget besked på detta utan fler irrelevanta frågor. Kände att det började ta på mitt tålamod så när kärringen säger att hon ska diskutera med sin kollega igen säger jag att jag ska ringa onkologen och ta reda på vad jag ska göra och så kommer jag be någon på onkologen ringa till dom i Eksjö.

Snacka om skilnad på bemötande. När jag pratar med killen på onkologen och berättar om samtalet och min fråga, talar han om att jag ska till Eksjö, det krävs flera doser med antibiotika så det brukar bli ett par dagars inläggning. Han säger att jag ska åka nu så ska han ringa och tala om att jag är på väg. Jag packar väskan så åker vi............

Bröllopsbild


onsdag 3 februari 2010

En vecka senare

Nu har det gått en vecka sedan min första behandling. Jag har varit tröttare än vanligt, har till och med gått och lagt mig före min kära man. Jag han är det på riktigt nu för i lördags 30/1 så gifte vi oss. Det var lite att styra med dagarna före, jag hade tänkt hitta en kläning, behövde klippa håret, fixa en 1-års present och en 30-års present, hämta ringarna ca 4 mil från var jag bor. På torsdagen vid lunchtid får jag tag på min moster och frisör, kollar hur hon har det med tid om hon möjligtvis skulle hinna klippa mig innan lördag. En klippa som hon är så kan hon tänka sig att klippa mig på kvällen, jag har ca 10 mil dit och behövde hämta ringarna innan jag åkte dit. På fredagen åkte jag till Värnamo letade kläning utan framgång, fixade 1-års present, åkte till jkpg helt i onödan fanns ju ingen klänning där heller. På väg hem kände jag att jag var nog tvungen att åka hem och vila innan jag jag gjorde de ärenden jag hade i stan. Sov en stund på soffan och åkte sedan in till stan hade vid det här laget bestämt mig för att ha en kläning jag hade hemma och bara fixa en sjal till. Letade lite men kom fram till att det bästa var nog att sy en, hittade ett härligt tyg som blev en färdig sjal lördag fm. Fixade 30-årspresent. När jag kom hem kom M på att han inte hade någon slipps men det var ju lungt eftersom jag ändå behövde åka in till stan på lördagen och fixa en bukett, strumpbyxor och tilltugg till kvällen. Det har jag ju inte skrivit det skulle ju komma lite vänner på kvällen och fira en annan vän som fyllt 30. Allt löste sig......Vi blev gifta, hör och häpna, en kvart TIDIGARE än planerat;)) var ute och åt med ett av vittnena (30-åringen) hennes sambo kunde tyvärr inte följa med då han var sjuk. Sedan hade vi en jätte trevlig kväll.

Sen kom söndagen som gick i trötthetenstecken jag vet inte när jag var så trött sist. Hade druckit några cider på kvällen som oxå gjorde sig till känna så jag spenderade denna dag på soffan eller i sängen..... och när reklamen innan 22 nyheterna var fick jag en liten chock efter som jag trodde filmen var SLUT( hade sovit lite) gick då och la mig för natten.

I måndags hade magsjukan hittat, det började med M sedan blev det lillkillens tur(otur) krätes hela natten och lite på morgonen och på tisdagen drabbade den mig.

Detta innebar att dagens skelett-undersökning och provtagning för att kolla de vitablodkropparna och stygnplockning blev inställt. Stygnen och provtagningen blir i morgon, skelett-undrsökningen fre den 12/2.

Förändringen läkaren kände vid nyckelbenet måndagen den 25/1 frågade jag om på onsdagen då kände hon igen och kände inget denna gången. Förklarade detta med att det kan varit en körtel som var lite svullen om jag t ex hade lite ont i halsen vilket jag hade på måndagen men inte på onsdagen så den var det inget att oroa sig för.

Hoppas ni frågar om något är oklart eller om ni vill veta mer om något.....

Kram