tisdag 6 april 2010

Länge sen sist..

Då har jag äntligen tagit mig i kragen, nu blir det ganska mycket att skriva igen;).
Har nu fått två behandlingar sedan jag skrev sist och har mått förhållandevis bra. Jag fick välja om jag ville opereras efter 4 behandlingar och få 2 eller 3 till efter eller om jag ville ha två till innan operationen och inga efter. När jag satt hos läkaren var det som om det blev tilt i hjärna på mig. Kan väl inte påstå att jag var beredd på att jag själv skulle välja hur det skulle se ut framöver med op. o beh. men så blev det och jag valde operation efter 4:de beh.

Angela var med mig på den tredje beh. hon hade med sig ett meddelande från sin son, säg till Veronica att när hon kommer från beh. kan hon lägga sig o vila så ska jag göra köttbullar och makaroner Blir man rörd eller.. Så när vi kom hem till Angela satte jag mig i soffan fick täcke och kudde och en kopp te i väntan på att maten skulle bli klar. Killen hade stått och trillat köttbullar och till råga på allt hade han gjort några utan lök eftersom jag och Angela inte gillar det.

Efter den 3:dje var jag trött men slapp illamåendet, tröttheten är en av andledningarna till att det inte blivit någon uppdatering. Åkte på en förkylning så jag fick ta lite extra prover som inte visade på någon infektion vilket betydde att förkylningen var virusbaserad och inget att göra något åt. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas på att den skulle gå över, Mattias var hemma från jobbet två dagar det var skönt. För bara några dagar senare fick han åka till Norge o jobba i 11 dagar med resdagar.

Denna gång blev det inte 1 spruta utan 8 tur att jag har Anna. Mattias gjorde ett tappert försök men då han inte fick in nålen på första försöket drog jag ner tröjan o sa att vi skulle åka in till Anna. Dumt när känslorna går före förståndet för det gör ju inte särskilt ont och det går ganska fort men attans så obehaglit. Jag är lite nöjd med mig själv jag kan faktiskt titta på sprutorna.

Dagarna innan det var dags för nästa behandling började jag känna mig ganska pigg.

Så kom dymmelonsdagen och det var dags för den sista behandlingen innan operationen. Jag åkte in och hämtade Tina som skulle följa med denna gång. Vi kom inte mer än ca en mil så fick vi stanna då bilen kokade, fyllde på vatten men detta hjälpte inte då bilen inte ville starta. Ringde Mattias som fick komma och skjutsa oss till jkpg då det var ganska dumt att chansa på att bilen skulle hålla till jkpg om vi lyckades få den att starta. För vi hade ju inte gott om tid kl var 9.10 innan M kom och jag skulle träffa läkaren 9.30. Straxt innan 10 var vi jkpg och jag fick träffa läkaren ganska snabbt.

Just det jag har ju gjort en mammografi till under den här perioden och enligt den är cancer sannolikt oförändrad. Kommer inte riktigt ihåg vad läkaren sa men något i stil med att det är lite svårt att avgöra för att jag har täta bröst vilket gör det svårt att röntga och få ett tydligt svar men att enligt den kliniska undersökningen har den halverats. Sen är det ju inte säkert att det är cancern som minskar men inflammationen och det var väl det som var syftet med cellgifter från början huvudsaken är att den inte blir större.

Nu så här nästan en vecka senare mår jag ganska bra, lite illamående och en lite konstig känsla i munnen som gör att vissa saker inte smakar som jag förväntar mig. Igår annandagpåsk sov jag nästan 3 timmar på em och gick och la mig vid ca 22, trött.se skönt att det har varit helg och att Mattias var hemma förra veckan. Idag har mamma varit här och hon stannar tills i morgon även om jag känner mig piggare är det skönt om jag är trött kan jag gå och lägga mig och så finns det någon där för Milton.

Lämna gärna ett avtryck när Du är inne och läser, det är alltid kul..

Kram

11 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att du skriver lite om din resa.. du är en otrolig människa Veronica, man kan inte annat än att se upp till dig och din styrka.
Många Kramar

Bergatrollet

Monica sa...

Skönt att höra att du verkar någorlunda pigg efter dina behandlingar. Det kommer gå bra, du verkar vara stark!
Kram Monica

Ankan sa...

Härligt att ses idag,,oftare måste det bli,,vi har ju tid liksom =)
Kramen

Anonym sa...

Ja du är verkligen helt fantatisk Veronica!! Finns det någon som fixar detta så är det du!!Syns imorgon!!Kram på dig!!
Marie E

Anonym sa...

Hej Veronika, med blandade känslor läser jag din och även Annikas blogg. Det är inte klokt att behöva drabbas av cancer men det är intressant att få följa era behandlingar. Johan "jude" var hemma i påskas, han sa att du verkade pigg och var lika glad som alltid ((: Kramar från Mariette

Madelene sa...

Det är skönt att kunna läsa om din resa....tänker på dig. Du är en otrolig o stark människa!!!
Kram Madde Uppsala

gladmymlan sa...

bra att du uppdaterar:) jag undrade just hur det gick för dej:)
hoppas att operation går bra med nu, steg för steg mot en frisk framtid....många kramar anna

mia sa...

Du är så bra. Tänker på dej ofta fina vännen! Stor kram och puss

Anonym sa...

Tänker på dig Kramar

gladmymlan sa...

uh hemkommen från aloevera och din lille son satte verkligen igång moderskänslorna...huajjaj så söt han ÄR...

var tvungen att skriva det till dej, OM du tröttnar så bor vi på floragatan 21, bara att lägga honom i en liten korg på trappan:)) slipper jag gå igenom graviditet o allt elände o får en lagom stor kille på en gång, ( nu är ju bästa åldern:)))

snääälla:))) nu känner vi ju inte varandra så värst väl, men du kunde ju gott låna ut honom lite så där nån dag när du är trött:))

o jag som inte trodde jag gillade barn men det måste jag ju uppenbarligen göra för jag vill ju ha allas jag ser:))

kul att se dej så fräsch håller tummar för operation och allt, och som sagt, även om vi inte känner varandra så går det ju rätt bra att slå en pling om du vill gå på stan utan barn eller nåt:::=( ja jag är tjatig:)) men många pussar o kramas kan utlovas:))

haha skulle bara säga att du har ett väldigt vackert barn..s å blev det en hel uppsats, sorry:)))

kram på sej!

Veronica sa...

Tack för alla era kommentarer, de värmer.
Kan inte annat än att hålla med dig Anna. Milton är min medicin jag blir bara så lycklig av honom.

Kram på er