Helgen i Eksjö

fortsättning på fredagen den 5

Är i Eksjö innan halv åtta jag går dit de sa att jag skulle gått om jag åkt in på tordsdagen, det var en del folk i väntrummet så vi fick vänta en liten stund. När jag får hjälp är det av samma kvinna som jag pratade med i telefon, hon tar minpatientbricka så får jag vänta en liten stund till. Det visar sig att jag kommit fel jag var på Distriktsläkarjouren och inte Akuten så hon följer oss till Akuten. Märkligt att hon inte kunde sagt det redan i telefonen, hade ju besparat både mig och henne lite tid.


Jag fick komma in efter en liten stund till medicinakuten som oxå visade sig vara fel eftersom mitt problem i grunden tillhör kirurgin men det var Jätte gulliga sköterskor som hjälpte mig. De stack mig i varsin arm för de var tvågna att ta blododling på tvåolika ställen. Mina underbara Älsklingar började bli ganska trötta när kl började närma sig nio så vi sa att de kunde ju lika gärna åka hem eftersom jag med ganska stor sannolikhet skulle bli kvar.

Precis när de ska åka kommer läkaren så de stannar. Läkaren säger att de ska ta en näsa/svalgodling, halsodling och urinodling.

Det tar ytterligare någon timma innan jag kommer upp på avdelningen och här får jag ett eget rum med egen sköterska eftersom jag är infektionskänslig, de sätter även upp en skylt där det står " besök till patienten tala med vårdpersonal". Pestsmittad;) Venport till vilken nytta... fick en kanyl i handen för antibiotikan. Så under denna dag har de stuckit mig på fyra olika ställen och för er som inte vet är jag fruktansvärt spruträdd. Det börjar bli lite bättre..kanske



Lördagen den 6

Får veta att det kommer vara ett bröllop under dagen, vilket jag egentligen var ganska säker på då jag råkat höra bruden prata med fotografen om dagens datumet. SÅÅÅ himla kul och de var såååååååååå fina.
När klockan var över tio och de kom in för att ge mig den tredje dosen med antibiotika undrade jag om jag skulle få träffa någon läkare. Ronden gicks vid nio så de hade missat mig:) det tog en liten stund till sedan kom läkaren. Hon talade om att jag skulle tills på måndag då hon kunde prata med någon läkare på onkologen för det är de som beslutar om min behandling. Tidigare hade de varit osäkra på om jag skulle få ta emot besök eller inte men det sa läkaren att jag fick och att jag kunde ta en promenad om jag orkade.
Jag tog en sväng till dagrummet för att se om det fanns några bra tidningar men det gjorde de inte, tillbaka på rummet kände jag mig trött och vilade en stund. När mina älsklingar senare under em dök upp höll vi oss på rummet för jag orkade inte med något annat.
En hel dag utan stick det känns väldigtbra.

Söndagen den 7

Jag vaknade och hade mycket energi, duschade tog på mig riktiga kläder ( inte mysbrallor) bäddade sängen och väntade på att mina Älsklingar skulle dyka upp. De kom vid tolv tiden, vid två tiden kom en kompis jag inte träffat på länge och vid fyra tiden kom min mamma och hennes sambo. När det var dags för eftermiddagsdosen fick jag den i dropp form, vilket kändes väldigt konstigt då de tidigare gett det via spruta.
Vid sextide hade alla åkt hem, så jag ringde och pratade med lite människor. När natt personal kom var ordningen återställd igen, jag fick antibiotikan med sputa. Sitter vid datorn till två så det blev inte många timmars sömn då de kommer vid fyra och ger mig en dos sedan frukost runt åtta.

Måndagen den 8

Halv nio kom läkaren och talade om att värdet på mina vita blodkroppar var lika lågt som i fredags men att jag inte har någon infektion i kroppen. Hon hade inte pratat med någon läkare på onkologen och ville vänta lite eftersom även de går ronden och har lite morgon möte.
Vid nio var det dags att börja dricka kontrastdricka inför datotommografin av bröstkorg och buk. Jag skulle dricka ett glas var tjugonde minut och det var väldigt lätt då det var som att dricka vatten.

Vid tio var det dags för en ny dos och då var vi tillbaka till droppform, vet inte varför de envisas med det men kanske för att det är en elev som gör detta. Hon spolar rent och kopplar slangen men det händer inget jag tror hon försöker tre gånge. Sedan konstaterar hon och hennes handledare att nålen var förbrukad och det var dags för en ny, gissa om jag blev rädd att hon skulle göra det. Behövde inte oroa mig så länge för det blev handledaren som gjorde det, fick en lite grövre nål i armvecket denna gång. Att det blev en grövre nål hade och göra med att på röntgen skulle de spruta in kontrastmedel och till det krävs en tjockare nål. Väl på plats är det elevens tur att spola rent och sätta dit slagen när slagen ska på plats blir det backsug, eller vad det heter, och det rinner lite blod i kanylen.

Personal blev glad då jag kunde ta mig själv till röntgen sparade lite tid för dom. Fick göra en provomgång i maskinen innan det var dags för den riktiga rundan. När kontrastet kom ut i kroppen blev jag alldeles varm och det kändes som jag kissade ner mig, lite obehagligt men det gick snabbt över. Röntgen sköterskan talade om att hon ringt personal på avdelningen så att de kunde hämta mig, jag sa att jag kan gå själv för det hade jag ju gjort hit. Så säger hon ja det sa de på avdelningen med men det tycker inte jag för du har fått kontrast så jag får sätta mig i ett väntrum. När jag suttit där i en kvart och ingen hade kommit frågade jag om jag inte kude gå men det fick jag inte men när jag suttit i nästan 45 min tröttnade jag och gick.
På avdelningen möts jag av glada leedned och " där är ju den försvunne" man kan ju säga att det blev ett stort missförstånd för de trodde att jag skulle gå själv:)

Pratar med en vän vid tolv som var i jkpg och skulle komma för om jag skulle få komma hem så kunde jag åka med henne. Innan min vän hinner hit kommer läkaren civilklädd och på språng, hon hade efter många försök lyckats få tag på en läkare. Jag ska fortsätta med antibiotika intravenöst ett par dagar till och sedan övergå till tablettform men det beror på hur värdena är hur länge det blir. Inte nog med att jag blir kvar det återgick även till att vara isolerad men som tur är har de fullt i jkpg annars hade jag blivit flyttad dit. Läkaren hade även fått ett första utlåtande från röntgen och det såg bra ut så skönt. Hon skulle gå igenom det mer i morgon när hon har lite mer tid.
Så tyvärr kunde inte min vän stanna länge och det kom en sköterska och frågade om inte läkaren pratat med mig:). Mina älsklingar får komma till mig....
Idag har det varit en jobbig dag saknar min lilla Älsking, ja min kärlek oxå men det är inte samma sak. Såg även ett gripande reptage, förbannade fyllekärring och jä..a rättsystem.
När jag pratar med M är han lite krasslig så vi kommer fram till att det inte är så lämpligt att han kommer hit. Som tur är har vi underbara friska vänner så det löste sig ändå. Så nu känns det lite lättare igen.