fredag 30 april 2010

Ett bröst mindre

Skrivit Måndagen den 7 juni 2010

Operationen gick bra samlade dock på mig en hel del vätska i ett par veckor efter. Fick tappa bröstet två gånger, ja det var faktiskt som om det växte ut ett nytt bröst. Fick även en inflammation så det blev till att äta penicillin i 10 dagar. Såret läkte väldigt bra så det var ju skönt.

Träffade läkaren den 26 maj

Hon hade inga roliga besked att ge, hon hade fått bort 19 lymfar och alla 19 var angripna. Det fanns metastaser i hela bröster. Eftersom jag fått cytostatika innan operationen hade de svårt att göra en "rättvis bedömning" på tumören men det de fick fram av det som opererats bort var knölen 4 cm och medel aggressiv Det troliga är att den varit både större och aggressivare men jag vet inte om det har någon betydelse nu egentligen.
Det är en konstig känsla att inte veta om allt är borta eller inte, det var lättare att när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer. När jag träffat onkologen och fått behandlingen utstakad och det visade sig att jag svarade väldigt bra på den kändes det som att när bröstet väl var borta var det bara säkerhets åtgärder kvar, nu vet jag inte.
Jag grubblar inte så mycket över det men det finns ju där och vist har jag tänkt att jag kanske inte får vara med när Milton växer upp.
Jag inser att de negativa tankarna inte hjälper mig att bli frisk så därför tänker jag positivt större delen av tiden. Jag har SÅ mycket att leva för och det tänker jag göra länge.
Om jag får ha EN önskan här i livet är det att bli en gammal krut gumma=)

Nästa behandling är den 16 juni och då skall jag även träffa överläkaren på onkologen. Ska försöka uppdatera ganska nära inpå behandlingen men det är ju inte så säkert att inspirationen till att skriva infinner sig.

Natti natti

3 kommentarer:

Ankan sa...

Klart du ska bli en krutgumma men älskade vän tankarna är hemska så hemska att inte få vara med när ens barn växer upp men du,,,vi ska fightas mot Mr c han ska sparkas & sparkas & sparkas ännu mer på & vi är många...det SKA gå helt enkelt...må han brinna...
puss & kram

gladmymlan sa...

positiv inställning är grunden för att lyckas med det mesta man företar sig!

klart du ska se Milton växa upp...det finns ju människor som levt med spridd dvs kronisk bröstcancer i tio år och ändå lyckas hålla den i schack...jobbigt att inte veta hur mycket som ev finns kvar, men i o med att din kropp svarade så bra på cellgiftet så borde nog det vara ett strå att hoppas på där!

tuff resa har du, men vad jag förstått på alla dina vänner så är du ju en väldigt levnadsglad positiv människa, som inte dras ner så lätt, så du lär grejja det här!!!

bara se till att gör det som får dej att må braa, inte nödvändigtvis vila, men saker som GER dej energi, vänner, utflykter whatever....allt som fyller på din energitank är ju bra:)

detta får bara bli ett litet "bumb in the road"

du fixar det där, och kommer stå där när milton är sjutton och skrika på honom var fan all öl ni skulle haft till er fest tagit vägen:))))

puss och styrkekram och en högdos energi översändes här med!

Anonym sa...

Har tänkt på dig idag Veronica!!!Hoppas att du kommer må okej efter behandlingen...Kram kram Marie Eväng