Förlåååt kära vänner!!!

Veronica i ett nötskal när allt rullar på glömmer jag lätt bort att uppdatera...Sorry

Det har ju hunnit hända en del sen jag senast skrev.....

Onsdagen den 10

Fick efter frukost veta att mina värden stigit så jag kunde få antibiotika i tablettform, vilket för mig innebar utskrivning:)). Läkaren var dock inte lika övertygad om det eftersom min kära man fortfarande var sjuk, jag pratade lite med sköterskan så fick jag åka hem. Anna kom med Milton och hämtade mig det var en sån befrielse att få kliva utanför dörrarna. Tänk vad ett par dagar kan göra. Jag fick recept på tabletter jag redan hade hemma och jag skulle äta dem i två veckor, blev lite fundersam då den kvinliga läkaren sagt att jag skulle äta antibiotika tills värdet var uppe på 1,5 men doctors orders vem säger emot. Inte jag de kanske hade tvingat kvar mig då:) Fick order om att va försiktig då jag forfarande var infektionskänslig..

Fredagen den 12

Mamma kom och hämtade mig och Milton för avresa till för skelett-undersökning, skulle även ta prov för att kolla värdet på de vita rackarna. 10.20 fick jag en injektion med ett radioaktivt ämne sedan fick jag vänta i tre timmar. Under denna tiden skulle jag inte hålla Milton alltför långa stunder då jag strålade. Hade ju hoppats på att kunna hämta peruken men salongen var stängd, kunde ha ringt kvinnan som har salongen men det kändes inte så viktigt. När det var dags för undersökningen fick jag lägga mig på en brits och där skulle jag ligga tvärstill i 20 min, jag konsentrerade mig så på att vara still att jag nästan somnade. När det var klart sa sköterskan att han var nöjd och han trodde jag skulle bli det med kändes bra att gå där ifrånn med de orden. Innan vi åkte hem gick jag in på onkologavd. för att kolla om de fått svaret på blodprovet och det hade de, det hade ökat till 2,64. Då kunde jag inte låta bli att ifråga sätta vad läkaren som skrev ut mig hade sagt, fick prata med den läkaren jag haft kontakt med innan inläggningen och hon försökte ringa men fick inte tag på läkaren. Hon höll med om att det verkade konstigt att jag skulle äta antibiotika då jag inte hade någon infektion i kroppen men hon kunde inte gå emot hans ordination. Underbara som de är lovar hon att försöka få tag på honom under em och återkomma till mig. Denna helg ska tillbringas med familjen så jag åker med mamma hem. Vid sex tiden ringde läkaren och talade om att jag inte behövde forsätta med antibiotikan

Onsdagen den 17 Dags för andra behandlingen

När jag vaknade och skulle ta mina cortisontabletter som jag ska ta dagen innan, samma dag och dagen efter behandling slog det mig att jag glömde det igår. Jag ringde till onkologen och fick bekräftat det jag trodde, behandlingen blev framflyttad en dag. Vilket innebar att mamma hade tagit ledigt från jobbet i onödan så jag ringde Anna och kollade om hon kunde följa med mig på torsdagen och det kunde hon. Jag antar att ni som känner mig inte är så förvånade, jag blev det inte.;))

Torsdagen den 18

Innan behandlingen var det ett läkarbesök och jag anmälde mig på plan 4 som de sagt, kvinnan där sa att jag skulle till plan 5 så dit gick vi. Vi hängde av oss och pratade sedan med en sköterska som sa att jag skulle träffa läkaren på plan 4 innan. Hon följde med oss ner och talade om för läkaren att jag satt i väntrummet:)

Läkaren ville veta lite om hur jag mått sedan den förra behandlingen och om jag hade några frågor. Jag ville ju givetvis veta vad vävnadsprovet och skelett-undersökningen hade visat. Skelett-undersökningen var som datotommografin helt tillfredsställande alltså ingen spridning. Vad beträffar vävnadsprovet fick de för lite material denna gång också så de kan inte avgöra vad det är för cancer de vet att den är hormonbaserad, att den livnär sig på hormoner.
Nu misstänker de att den är lobulär och den är inte inflamatorisk fast den är inflammerad Det är lite speciellt som läkaren sa.... Detta gör mig inget klokare men inte heller mer förvirrad, jag har stor tillit att de gör det som är bäst för mig utifrån vad de vet.
Eftersom det var en läkare jag inte träffat innan kunde han ju bara gå på de tidigare utlåtanden om knölarnas vara eller icke vara... Enligt vad han läst och vad han kände när han gjorde undersökningen tyckte han att både knölen i bröstet och lymfan hade minskat. Med tanke på att de vita blodkropparna sjönk så mycket är det ofta ett gott tecken för cellgifternas inverkan på cancern.

Efter besöket hos läkaren skulle jag få vänta en timma innan de kunde börja med behandlingen eftersom gifterna måste blandas till. Vi passade på att äta och tänkte göra ett nytt försök med peruken. Salongen var även denna dag stängd men nu ringde jag och fick tag på kvinnan som kunde komma förbi salongen. Hon kunde vara där vid halv ett och 12.20 skulle jag få behandling så det var ju bara att förklara läget för sköterskorna och fråga om det var ok att de satte igång lite senare.
Självklart, säger tre leende sköterskor, ska du fixa det innan kom när du är färdig.... På vägen tillbaka till de andra kunde jag inte låta blir att studsa fram av lycka, snacka om människor på rätt plats:))

Jag fick min peruk men det känns konstigt, vet inte om jag kommer använda den men det får väl tiden utvisa..

Det tog sin lilla tid att komma igång med behandlingen så när det var dags att åka hem hade vi spenderat ca 7 timmar på sjukhuset. För att motverka så att de vita blodkropparna inte sjunker så mycket som sist fick jag med mig en spruta hem som jag skulle ta 24-48 timmar efter behandlingen. Jag är tacksam över att Anna var med och att hon inte har några problem med sprutor så de fick visa henne hur de skulle gå till.

Fredagen den 19

Var inne i stan och lunschade men kände att det var vad jag klarade av, var väldigt trött både efter behandlingen och att Milton inte sov som jag ville. Så när jag och Milton kom hem var det sängen som gällde för mig. Senare på kvällen kom Anna med familj jag fick sprutan och så här i efterhand kan jag ju undra varför jag är så orolig...

Denna gång har jag varit tröttare och mådde även illa fredag och halva lördagen. På tal om illamående så är det ju en himla tur att jag inte är med i någon studie som det var tänkt från början. Jag får ju en illamående dagbok som jag ska fylla i och den förra fyllde jag i mer än halva samma dag jag träffade läkaren och fick min andra behandling...

Är piggare idag och har orkat vara social, sen är det ju lite provtagningar fram till nästa behandling den 11 mars och den här gången SKA jag inte glömma mina betapredd dagern innan. Händer inget drastiskt och akut så kanske jag inte skriver på ett tag men vem vet...

För mig är det nog God natt nu..... KRAM